
Har du svårt att hänga med bland alla de olika typerna av bett som finns på marknaden? I det här inlägget vill vi reda ut begreppen och förklara de olika betttyperna, passformerna och materialen mer ingående. Naturligtvis skiljer sig bett inte bara åt i form och material, utan också i hur de fungerar. Och därför passar inte alla bett för alla hästar eller ryttare. Valet av rätt bett beror på olika faktorer, såsom ryttarens erfarenhet, disciplinen, hästens karaktär och de anatomiska förhållandena i hästens mun. Om du tar hänsyn till dessa faktorer kommer du snabbt att hitta det rätta bettet för dig och din fyrbenta vän hos oss.

Trensbett, kandarbett och körbett
Denna skillnad är förmodligen den enklaste. Den vanliga trensen används med ett trensbett , det vill säga ett enda bett som spänns fast i kindstyckena. Tyglarna fästs sedan i bettringarna. Vid användning av kandarbett krävs i dressyr ett speciellt kandarhuvudstycke med två kindstycken: i det bakre spänns trensbettet, eller i detta fall underläggstrensen, fast och i det främre kindstycket placeras kandarbettet. Det senare är alltid ett stangbett med sidoband och en hakrem. Inom vissa ridstilar rider man även med en ren kandare, det vill säga endast kandarbettet används.
Namnet antyder redan att körbett används inom körsporten. De flesta klassiska körbett är körkandarer och har ett styvt eller böjt munstycke med remmar. Ofta har remmarna olika möjligheter att spänna fast tyglarna och därmed variera hävstångseffekten .

Trensbett efter munstycke: stångbett, enkel- eller dubbelbrutet bett
I huvudsak räknas enkel- eller dubbelbrutna bett samt stångbett till de vanligaste formerna av munstycken. Stångbett ger den troligtvis jämnaste tryckfördelningen över tungan. Inom denna typ av bett finns raka eller flexibla stångbett, stångbett med tungutrymme samt låsbara bett som vid
kraftigare påverkan övergår till ett stångbett. Du kan läsa mer om denna typ av bett
i vårt blogginlägg om stångbett.
Hos dubbelt brytna bett är tryckfördelningen tack vare det tredelade munstycket också ganska jämn, eftersom trycket från tyglarna fördelas över tungans mitt och kanter. Vid bett med enkel delad munstycke leds däremot trycket vid en tygelhjälp i större utsträckning till tungans kanter samtidigt som tungans mitt avlastas.

Trensbett efter sidodel: vattentrens, olivhuvudbett, D-ringbett, lårtrens, magbett
Utbudet av tränsbett är stort, men varje modell har sin berättigade plats. Det är inte bara munstyckena som skiljer sig åt, utan även sidodelarna. De vanligaste är förmodligen vattenbett, där munstycket (oavsett om det är enkelt eller dubbelt brutet, eller en stång) kan glida genom bettets ringar.
Hur vattenbettet fungerar
Bett med genomgående ringar verkar uteslutande genom dragkraft, varvid trycket som uppstår vid tygelspänning överförs via tungan till underkäken. De rörliga ringarna dämpar något en orolig eller oerfaren ryttares hand, och även hästen kan genom att spänna tungan flytta bettet och på så sätt undvika för starkt tryck. Detta gör vattentränsen till en riktig allroundmodell som inte bara är populär bland nybörjare och unghästar , utan också är en trogen följeslagare under den vidare träningen .

Olivhuvudbett, D-ringbett och sidobett
Detta är inte möjligt med bett med fasta sidodelar, där tyglarnas påverkan överförs mer direkt till tungan (och underkäken). Därför bör ryttarens händer kunna agera så stilla som möjligt och oberoende av sittställningen när olivhuvudbett används. Munstycket ligger dessutom särskilt stadigt i hästens mun och skonsamt mot mungiporna tack vare de mjuka övergångarna till sidodelarna. Den laterala kontaktytan hos bett med fasta sidodelar ger dessutom ett sidostöd och underlättar begränsningen med det yttre tyglet. Här gäller: Ju större sidodelen är, desto större är sidostödet (t.ex. hos D-ringbett eller skinkbett). Olivhuvudbett är till exempel ett bra val för hästar som har en tendens att bryta ut över den yttre axeln vid vändningar, som har känsliga mungipor eller som har en mycket orolig mun och ”leker” för mycket med ett vattenbett.

Särskilt fall: Baucher-bett
Baucher-bettet (även kallat B-ringbett eller Fillis-bett) utgör ett specialfall. Bettet har ett enkelt, dubbelt eller obrutet munstycke som är fast förbundet med sidostyckena. Munstycket är fäst vid sidostyckets nedre ände och ligger därför särskilt tätt mot tungan och stabilt i munnen. Till skillnad från bett med lösa ringar hänger inte enkel- eller dubbelbrutna munstycken ner och rör sig därför knappt – vilket är idealiskt för hästar som reagerar känsligt på ”oroliga” bett eller vid korta munöppningar. Sidodelarna har dessutom en begränsande effekt vid ridning av vändningar.

Hoppbett: Pelhams, Kimblewicks och 3-ringsbett
Den som inom hoppningen letar efter ett bett med hävstångseffekt söker ofta efter ett Pelham- eller ett Kimblewick-bett. Det klassiska hoppbettet, även kallat Kimblewick eller Kimblehook , har en fast sidodel med två olika alternativ för att fästa tyglarna. För att begränsa hävstångseffekten kan hoppbettet användas med ett hakrem.
Även 3-ringsbett, Pessoa-bett och universalbett erbjuder olika möjligheter att fästa tyglarna och därmed variera påverkan på nacken. Användningen av hakremmar eller hakkedjor begränsar också påverkan hos dessa bett med hävstångseffekt.
Hos den klassiska Pelham-bettet finns en dragkraft, liknande den hos ett dressyrbett . Oftast hålls denna ganska kort för att utöva ett lågt tryck på nacken, men samtidigt möjliggöra en snabb påverkan, vilket ofta krävs i hoppbanan. Även här finns det olika möjligheter att fästa tyglarna: endast i den övre ringen (verkar som ett trensbett), endast i den nedre ringen (alltid hävstångseffekt på nacken), med ett Pelham-band ( alltid en kombinerad verkan) eller med två par tyglar, för en målinriktad och oberoende verkan.

Uppdragningsträns
Även med uppdragningsbett utövas trycket från tyglarna på hästens nacke. Samtidigt verkar uppdragningsbettet även på hästens mungipor, vilket gör att hästen räcker på sig och trycker mindre nedåt. Denna typ av bett är ett bra val för erfarna ryttare vars häst trycker nedåt eller ligger på handen. Även för hopphästar som dyker ned efter hoppet kan uppdragningsbettet vara ett bra val.
Plast, metall eller gummi – vilket material ska man välja till tandprotesen?
Gummibett
Bett av gummi har en avgörande nackdel på grund av sin ytstruktur: om hästen inte saliverar tillräckligt fungerar gummit som ett suddgummi och skaver mot tungan. Därför bör du absolut se till att din häst tuggar tillräckligt när du använder ett gummibett. Dessutom bör det mjuka gummit inte komma i kontakt med tänderna. För att öka säkerheten har SPRENGER:s gummibett en kärna av rostfritt stål som inte går att bita igenom.
Plastbett
För känsliga hästar väljer man ofta gummibett. Men vad händer om hästen inte saliverar tillräckligt och gummit skaver mot tungan? Plastbett, såsom våra DUO-stångbett eller NATHE-bett av termoplast, är här det optimala alternativet. Det släta materialet ger ingen radergummieffekt och ligger behagligt i munnen. Även för hästar som tuggar kraftigt kan plastbett vara ett bra val, eftersom materialet inte har någon extra tuggstimulerande effekt.

Tänder av rostfritt stål
Legeringen av järn, krom och nickel har en särskilt hög hållfasthet och är därför särskilt väl lämpad som material för bett. Det är smakneutralt och har inte heller några egenskaper som främjar ätandet. Eftersom det finns stora kvalitetsskillnader när det gäller rostfritt stål ser vi till att våra bett uppfyller de högsta kvalitetsstandarderna! SPRENGER:s bett i rostfritt stål utgör därför ett bra instegssortiment.
SENSOGAN-bett
SENSOGAN är den kopparlegering som SPRENGER har utvecklat och som på ett mycket målinriktat sätt stimulerar hästens salivflöde och därmed främjar tuggaktiviteten. De övriga beståndsdelarna, mangan och zink, härdar den mjuka kopparlegeringen utan att störa den naturliga oxidationsprocessen. Tack vare manganen klarar sig legeringen med mindre koppar än den tidigare AURIGAN-legeringen. Dessutom är spårämnet bra för stresshantering och muskelåterhämtning. SENSOGAN-bett accepteras därför särskilt väl av hästar och främjar en förtroendefull kontakt, inte bara tack vare sina anatomiska egenskaper utan också genom de tuggfrämjande egenskaperna.
OBSERVERA: Inte alla guldfärgade bett är tillverkade av SENSOGAN eller AURIGAN! Konventionella kopparlegeringar härdas oftast med aluminium, vilket hämmar kopparns naturliga oxidation och därmed förhindrar den betesfrämjande effekten.
Vilket bett är rätt för min häst?
Din häst kommer vanligtvis att visa dig om den är nöjd med sitt bett eller inte. Om din häst lätt accepterar bettet och tuggar det lugnt under ridning, eller om det bildas lite skum vid munnen, är det goda tecken på att hästen är nöjd med bettet. Missnöje eller obehag kan manifestera sig som att huvudet vrids, att den krullar ihop sig, att den gör motstånd mot bettet eller att den gör motstånd. Förutom att överväga de olika typerna av bett som finns tillgängliga för din häst, bör du främst fokusera på att välja rätt storlek. I artikeln "Passar mitt bett?" lär du dig hur du kontrollerar om ditt nuvarande bett passar och vad du ska leta efter.


















































































