Comfort Roller är godkända i alla tävlingar där sporrar med hjul är tillåtna.

”Ett par sporrar: tillåtna, förutsatt att de vid normal användning inte kan orsaka stick- eller skärskador, max. längd 4,5 cm, mätt från stöveln (inkl. hjul, rörligt). Sporren ska fästas så att spetsen i änden är horisontell eller lutad nedåt.” (Källa: LPO 2018, s. 76f)

Delprov dressyr: ”Ett par sporrar är endast tillåtna enligt följande: maxlängd 4,0 cm, mätt från stöveln (eventuellt inklusive hjul, rörligt – men utan tänder), med släta ändytor som vid normal användning inte är lämpliga för att orsaka stick- eller skärskador. Spornen ska fästas så att spetsen är horisontell eller nedåtvinklad.” (Källa: LPO 2018, s. 77)

Delprov terräng eller terräng-LP av alla slag och lämplighets-LP med delprov terräng, kombinerad dressyr-/hopp-LP analogt med lämplighets-LP med delprov terräng: ”Ett par sporrar är endast tillåtna enligt följande: Längd max. 4,0 cm, mätt från stöveln (eventuellt inkl. hjul, rörligt – men utan tänder), med släta ändytor som vid normal användning inte är lämpliga för att orsaka stick- eller skärskador. Sporen ska fästas så att spetsen i änden är horisontell eller nedåtlutad.” (Källa: LPO 2018, s. 78; inkl. ändringar/tillägg enligt FN-kalenderpubliceringen från 01.01.2018).

Delprov hoppning: ”Ett par sporrar är endast tillåtna enligt följande: maxlängd 4,0 cm, mätt från stöveln (eventuellt inklusive hjul, rörligt – men utan tänder), med släta ändytor som vid normal användning inte är lämpliga för att orsaka stick- eller skärskador. Spornen ska fästas så att spetsen är horisontell eller nedåtvinklad.” (Källa: LPO 2018, s. 77f)

I princip är varje ryttare själv ansvarig för att kontrollera att den utrustning som används uppfyller LPO-kraven. Kontaktperson för alla frågor angående LPO är FN, avdelningen för tävlingssport.

För vilka discipliner och klasser de enskilda bettmodellerna är godkända kan man läsa på olika ställen:

- FN:s LPO-utrustningskatalog sammanfattar de grundläggande reglerna för bett, sporrar och annan utrustning per kategori med motsvarande illustrationer. (Ladda ner här)

- När du väljer en produkt i Sprengers webbshop finns information om LPO-godkännandet angivet.

- Den fullständiga LPO i tryckt version kan beställas från FNverlag. (Följ länken)

LPO-affisch, FN-utrustningskatalog

Grundläggande regler:

- Normala enkla och dubbla brutna vattenbett, olivhuvudbett, D-ringbett och skenbett från klass E och uppåt.

- Stångbett är endast tillåtna i hoppning och först från klass A.

- I hoppning från klass M** är ”allt” tillåtet.

För övriga klasser eller tandformer, se FN:s utrustningskatalog.

Alla återförsäljare som säljer våra produkter kan beställa dem. Det bästa är att fråga din återförsäljare.

I vissa fall är specialtillverkningar möjliga, t.ex. om man vill ha andra sidodelar på ett tandställning. I princip måste man dock alltid titta individuellt om den önskade ändringen är tekniskt genomförbar. Fråga gärna direkt hos oss eller hos en av våra återförsäljare.

Det krävs cirka 25 enskilda tillverkningssteg för att färdigställa en tandprotes. Grovt räknat tar tillverkningen av en tandprotesmodell – från gjutning till lagring – cirka en vecka.

Om bettet är för stort kan det uppstå en nötknäckareffekt, det vill säga att underläppen kläms och tryck uppstår i gommen. Men även med konventionella bett kan ledögonen ställa sig upp i gommen. De enkelt brutna TURNADO-bettet från Sprenger har därför en vridning av ledögonen med 45° framåt, vilket förhindrar tryck i gommen.

De flesta bett är tillverkade av metall, t.ex. rostfritt stål eller kopparlegeringar. Metall har fördelen att det är mycket hårt och tåligt och har en slät yta.

De största fördelarna med metalllegeringar som tandprotesmaterial är hög hållfasthet, hållbarhet och lång livslängd. Det finns dock betydande skillnader i kvalitet och funktionalitet mellan de tillgängliga legeringarna för användning i hästens mun.

Mycket populära är till exempel legeringar som stimulerar salivflödet.

Koppar och järn är lämpliga för detta ändamål på grund av sina naturliga oxidationsegenskaper, som stimulerar hästens tuggaktivitet. Nackdelen med järnbett är att oxideringen ger upphov till rost, som måste avlägsnas före ridning.

Nackdelen med koppar är att ren koppar är för mjuk för att klara belastningarna i hästens mun, den måste härdas med tillsatser. Här blir det intressant, eftersom de legerade metallerna påverkar kopparns oxidationsbeteende och därmed också bettets funktionalitet. Konventionella kopparlegeringar härdas med aluminium – det är billigt och enkelt att bearbeta. Det har dock visat sig hindra den önskade oxidationsprocessen.

Sprengers legering Sensogan härdas med spårämnet mangan, vilket innebär att oxidationen inte påverkas.

De största fördelarna med metalllegeringar som tandprotesmaterial är hög hållfasthet, hållbarhet och lång livslängd. Det finns dock betydande skillnader i kvalitet och funktionalitet mellan de tillgängliga legeringarna för användning i hästens mun.

Kopparlegeringar är till exempel mycket populära. Koppar är lämpligt som material för bett på grund av dess naturliga oxidationsegenskaper, eftersom det stimulerar hästens tuggaktivitet. Eftersom ren koppar är för mjuk för att tåla belastningen i hästens mun måste den härdas med tillsatser. Här blir det intressant, eftersom de legerade metallerna påverkar kopparns oxidationsbeteende och därmed också bettets funktionalitet.

Rostfritt stål är en legering av järn, krom och nickel som har en särskilt hög hållfasthet. Det är smakneutralt och har inga köpfrämjande egenskaper. Rostfria bett importeras vanligtvis från Mellanöstern och Fjärran Östern och kan – beroende på tillverkare – uppvisa enorma kvalitetsskillnader. Alla rostfria bett från SPRENGER kontrolleras i detta avseende och uppfyller de högsta kvalitetsstandarderna

Sensogan och Aurigan är kopparlegeringar som har utvecklats speciellt för användning i hästens mun. Sammansättningen baseras på vetenskapliga rön och har undersökts toxikologiskt av Veterinärhögskolan i Hannover och bedömts som ofarlig. Båda materialen främjar salivflödet och hästens tuggaktivitet. Sensogan är en vidareutveckling av Aurigan och har nu ersatt detta material.

Materialet och principen för bettstyckena är mycket lika, men Nathe (18 mm eller 20 mm) är tjockare än Duo (16 mm). Duo kan, beroende på sida, användas med lätt tungfrihet eller som rak stång, medan Nathe-bettet smalnar av i mitten på båda sidor (upptill och nedtill). Nathe-bett har ett stort urval av olika sidodelar för att tillgodose alla behov.

Alternativ i plast: Duo (dock stång) eller Nathe, finns i enkel, dubbel brytning och som stång.

Metall är alltid en omställning jämfört med plast, eftersom materialet är hårdare. Vissa hästar behöver tid för att vänja sig.

Med en stång fördelas trycket jämnt över hela tungan. Effekten förstärks när tyglarna dras åt. Gummistänger är vanligtvis mycket tjocka och utövar ofta tryck på tungan även utan att tyglarna dras åt. Materialet är ganska mjukt, men har en grov yta och kan orsaka friktion om salivflödet är för lågt. Det är inte korrekt att tala om en ”skarp” effekt. Det beror på hästens känslighet, utrymmet i hästens mun och ryttarens hand.

Den grova ytan i mitten av Turnado-bettets enkla brytning är en sandblästring som endast tjänar som optisk markering. Det handlar inte om ett annat material, utan endast om den uppruggade ytan på bettet som är tillverkat av Sensogan. På så sätt kan man bättre skilja Turnado-bettet från vanliga enkla brytningsbett.

Fördelen med detta specialvinklade bett, där leden i mitten är lutad 45° framåt, är en jämn tryckfördelning på båda halvorna av tungan. Hos normala enkelbockade bett är den ena bettbenet alltid längre än det andra på grund av tillverkningsprocessen. På sidan med den längre bettskenan överförs därför mer tryck på tungans kant och underkäken än på den andra sidan.

Vid långvarig eller särskilt intensiv användning av bettet kan den grova ytan med tiden bli mindre eller försvinna. Detta har dock ingen inverkan på bettetets funktion.

En stålsjäl används ofta i plast- eller gummibett och gör munstycket särskilt stabilt. Denna stabilitet gör inte bara att du kan ha glädje av bettet i många år. Den ger också säkerhet för ditt häst, eftersom bettet inte kan spricka eller gå sönder i hästens mun.

Jämfört med metallbett är plast- och gummibett betydligt mjukare och bör inte komma i kontakt med hästens tänder. Alla Duo-bett (flexibelt, vitt plast) från SPRENGER är livsmedelsgodkända, lösningsmedelsfria och innehåller inga mjukgörare. Alla SPRENGER Duo- och gummibett är utrustade med en stålkärna för ökad säkerhet, så att de inte kan bitas igenom.

När du använder gummibett, se till att ditt häst producerar tillräckligt med saliv. Gummibett kan bli obehagliga för hästar med för lite salivflöde och skava sårt i mungiporna (”gummigummieffekt”).

På grund av de mjuka materialegenskaperna hos plast- och gummibettstycken ger SPRENGER ingen garanti mot avbitning.

Vi använder högkvalitativa beläggningar på våra produkter för att förbättra deras utseende och hållbarhet. Observera att beläggningar i princip är ytbehandlingar som slits bort med tiden vid intensiv användning. Undvik kontakt med aggressiva rengöringsmedel och vassa föremål för att kunna njuta av din produkt under lång tid.

Enkla brutna bett påverkar underkäken via tungan. När tyglarna dras åt lyfts leden i mitten av munstycket något, vilket avlastar tungans mitt och leder trycket mer till tungans kanter.

Vid dubbelt brytande bett fördelades trycket vid tygeldrag omedelbart över en större yta av tungan än vid enkelt brytande bett.

Alla dubbla och enkla SENSOGAN-bett från SPRENGER är anpassade efter hästens anatomiska behov, så att ryttarens hjälper blir mer effektiva.

Dubbelbrytna bett har kortare ben än enkelbrytna bett, och dessa ben är förbundna med varandra genom ett mittstycke. Detta gör att trycket fördelas jämnare och över en större yta på tungans halvor, utan att mittdelen trycker mot gommen. Trycket som uppstår när tyglarna dras åt fördelas alltså över en betydligt större yta på tungan och leds vidare till underkäken än med enkelbrytna bett.

Effekten av ett stångbett beror i hög grad på bettets utformning, form och material.

En rak eller lätt böjd stel stång utövar ett jämnt tryck över hela tungans bredd och ligger stadigt i munnen. Jämfört med böjda bett utövar raka stänger mindre tryck på tungans kanter och läpparna, men däremot mer på tungans mitt.

Det betyder inte att man inte kan påverka hästen försiktigt med en rak bettstång, men det är viktigt att notera att ett kraftigare drag i tyglarna med en (rak/lätt böjd, stel) bettstång påverkar tungan mer än med ett (normalt) brutet bett. Effekten kan därför bli starkare i denna situation. Detta bekräftas också av MAX-Control-bett, som vi sedan decennier tillbaka framgångsrikt använder på hästar som ibland blir starka

Enkelt brytbara bett påverkar underkäken via tungan. När tyglarna dras åt lyfts leden i mitten av munstycket något, vilket avlastar tungans mitt och leder trycket mer till tungans kanter. Hos dubbelt brytbara bett fördelas trycket över en större yta av tungan än hos enkelt brytbara bett när tyglarna dras åt. Alla dubbelt brytbara SENSOGAN-bett från SPRENGER är anpassade efter hästens munanatomi, så att ryttarens hjälper blir mer effektiva.

Traditionella enkelbrokiga bett har på grund av tillverkningsprocessen alltid olika långa bettben, vilket innebär att det alltid utövas något mer tryck på ena sidan. Därför bör man regelbundet vända på dessa bett.

Våra Dynamic RS- och Turnado-bett löser detta problem. Leddet i mitten är lutat 45°, vilket gör att bettets sidor vilar jämnt på tungan och möjliggör en jämn verkan. Det är därför inte nödvändigt att vända bettet regelbundet. Det enkelt brutna novocontact-bettet rekommenderas särskilt för känsliga hästar som tenderar att rulla in sig. KK-bettet används för hästar som inte reagerar adekvat på dubbelt brutna eller normala enkelt brutna bett och som är starka i anslaget.

Konventionella dubbelt brytbara bett har ett mittstycke som inte är vinklat. Ledögonen ligger upprätt mellan tungan och gommen, vilket kan orsaka obehagliga tryckpunkter på tungan eller i gommen.

KK Ultra-bettet har en mittdel som är lutad 45°. Detta har förbättrat effekten avsevärt. Dynamic RS-bettet är dessutom ergonomiskt format och möjliggör en mjuk men direkt effekt. Det rullande elementet i WH Ultra-bett främjar munaktivitet, koncentration och tuggning hos hästen. Detta leder ofta till avslappnade käkmuskler och överlinje, samt mer harmoni och bättre eftergivenhet. Dubbelt brytade novocontact-bett är idealiska för hästar som ibland blir starka, men som är för känsliga för att använda bett med starkare verkan.

Det finns även stångbett. Dessa hör hemma i erfarna, känsliga ryttarhänder. Man kan välja mellan styva raka stänger (rekommenderas för hästar som blir starka, går mot handen eller lägger sig på handen), flexibla raka stänger (rekommenderas för hästar som ibland blir stela eller visar sig vara ogenomträngliga i vissa situationer) och stångbett med tungfrihet (rekommenderas för hästar som går mot handen, har särskilt köttiga tungor eller för att korrigera tungproblem hos hästar som upplever tryck på tungan som obehagligt och undviker detta genom att dra upp eller sträcka ut tungan).

Vid 3-ringbett fördelas trycket vid tygeldragning över tungan till underkäken och nacken. För hästar som drar sig tydligt uppåt kan ett 3-ringbett vara rätt val.

Genom hävstångseffekten hos 3-ringbettan utövas tryck på nacken, vilket hästarna vanligtvis reagerar på genom att sänka huvudet. Ryttaren kan då återigen påverka via tungan. Hävstångseffekten kan varieras genom olika tygelalternativ.

Förutsättningen för detta är naturligtvis en erfaren och känslig ryttare. För hästar som tenderar att dra sig undan och gömma sig är dessa bett inte att rekommendera.

Med alla olika utföranden och former av stångbett kan man snabbt tappa överblicken. Särskilt tungfriheten är en viktig punkt som du bör tänka på när du väljer bett. Medan stångbett med tungfrihet är anatomiskt formade och även vid tygelspänning belastar tungans kanter snarare än tungans mitt, fördelas trycket vid stångbett utan tungfrihet över hela tungan. För dig och ditt häst betyder det att du bör välja tungfrihet om ditt häst bara ibland går mot handen. Men om det går kraftigt mot tyglarna och du vill ha en starkare effekt kan du prova ett stångbett utan tungfrihet. Och observera: Vissa hästar har en särskilt tjock och köttig tunga. De har nytta av större tungfrihet.

Bett med genomgående ringar verkar uteslutande på dragkraft. De rörliga ringarna kan kompensera för en orolig eller oerfaren ryttarhand. Dessutom kan hästen lyfta bettet något genom att spänna tungan och därmed undvika starkt tryck under en kort stund. I princip är vattenbett lämpliga för alla hästar och alla träningsnivåer och rekommenderas särskilt för unga hästar eller nybörjare.

Bett med fasta sidodelarna, såsom olivhuvud-, D-ring- och skenbett, verkar också uteslutande på underkäken genom drag på tungan. Jämfört med vattenbett överförs här tygelhjälpen mer direkt. Munstycket är fastsatt vid ringen och ligger därför särskilt stilla i hästens mun. Dessutom finns ett extra sidostöd som underlättar t.ex. ridning i svängar och begränsning av den yttre tygeln. Ju större kontaktytan mellan sidodelen och läppen är, desto större är också den sidledsverkande kraften.

Det finns även bett med extra påverkan på nacken, såsom multiringbett, 3-ringbett och fillbett, samt bett med extra påverkan på nacken och underkäken, såsom pelham, kandare och springkandare. Mer information om våra sidostycken finns i vår PDF-fil ”4 steg till rätt bett”.

Nötknäppareffekten avser antingen trycket från leddet i enkelt brutna bett i gommen och/eller fastklämning av tungan och underläppen genom de upprättstående bettbenen. Detta kan inträffa hos hästar med en särskilt platt gom eller ett bett som är betydligt för stort eller för tjockt för hästen. Med ett passande bett elimineras nötknäckareffekten praktiskt taget, eftersom munvinklarna begränsar upprättandet av bettet.

Vid användning av kandare och underläggsmunstycke får olika material (metaller eller plast) kombineras. Undantag: kombinationer som bevisligen är skadliga för hälsan. (Källa: LPO 2018, s. 83 och s. 291).

Ofta är spänningen problemet, särskilt hos hästar med liten mun och/eller kort munspalt. Kandaren bör inte vara för tjock och inte komma i kontakt med underläppen. Om det inte beror på spänningen kan det också vara så att kandarens anatomiska form inte passar ditt häst. Därför är det alltid viktigt att kontrollera hur mycket utrymme det finns i hästens mun och hur de anatomiska förhållandena ser ut för att kunna välja en lämpig kandar

HO Kandare är ett fantastiskt tränsbett som fungerar för många hästar och som också är särskilt lämpligt för att vänja hästar vid träns. Det har en lätt tungfrihet och är totalt sett lätt böjt och framåtlutat. Tungan har mer utrymme än med en rak stång. Det uppstår inget tryck på gommen. Här hittar du vårt utbud av träns och respektive beskrivningar.

- Underläppen bör ha samma bredd och form som ett normalt tränsbett, tjocklek 12–14 mm.
- Kandaren ligger djupare i munnen och bör sluta tätt intill munvinkeln. Välj därför i regel en storlek mindre än underläppen.
- Spänn fast hakkedjan så att det blir en vinkel på ca 30° till 45° mellan munnen och underläppen.
- Bettet får inte vidröra varandra när tyglarna är i taget

Om bettet är utslaget (vid ringhålen eller lederna) eller har vassa kanter. Plast- och gummibett bör regelbundet kontrolleras för tandmärken eller materialskador och bytas ut vid tveksamhet.

Nej. Det är absolut inte nödvändigt för högkvalitativa bettstycken – så länge det inte finns några vassa kanter på munstycket eller ringhålen.

Det beror helt på hur ofta och för hur många hästar det används. Erfarenhetsmässigt håller Sprenger metallbett 5-7 år. Senast när det börjar bli slitet/skarpt vid ringhålen eller ledögonen bör det bytas ut.

Ett olämpligt bett kan påverka hästens ridbarhet. Beroende på bettets form och användning kan det till och med uppstå skador, t.ex. i mungipan på grund av för stora eller för små bett. Huvudskakningar, öppnande av munnen, gömande bakom tyglarna eller överreaktion på tygelhjälpmedel kan tyda på ett olämpligt bett.

Det beror på tjockleken på gummiskivorna. Med normala gummiskivor behövs inte ett större bett. Det är dock viktigt att mungiporna inte kläms fast. Ett bett i en storlek större innebär 1 cm, alltså 0,5 mm mer utrymme på varje sida. Det innebär alltså mer utrymme än vad bettskivorna tar upp, och bettet kan då bli för stort.

Om hälsoproblem kan uteslutas som orsak till ”hetlevradheten” kan detta vara en bra lösning. Beroende på problemet finns det olika typer av bett som kan användas, t.ex. stångbett eller hävstångsbett, såsom 3-ringbett eller pelhambett. Ryttaren bör dock i alla fall ha lärt sig att ge känsliga hjälper.

Tandgnissling kan ha många orsaker, och ett byte av tandställning är oftast inte tillräckligt för att uppnå fullständig framgång. Det är också viktigt att hela tränset sitter bra. Det får inte trycka mot öronen eller klämma åt nervbanorna. Särskilt hos unga hästar brukar problemet bli bättre med ökad ridbarhet. WH Ultra kan vara något för din unga häst. Hjulet i mitten stimulerar tuggaktiviteten och får därmed käkmuskulaturen att slappna av.

Vi rekommenderar gärna en anatomiskt anpassad dubbel- eller enkelbrytad vattenbiss (KK Ultra eller Turnado) med en tjocklek på 16 mm.

För unga hästar som ännu inte är vana vid bettet bör man välja ett betsel som inte utövar för mycket tryck på tungan eller munnen. Unga hästar har oftast varken en stadig kontakt eller står på hjälperna. I regel är ett vattenbett som varken är för tjockt eller för tunt lämpligt. För tjocka bett kan vara obehagliga för hästen och orsaka tryckmärken, medan för tunna bett kan verka för starka.

För unga hästar som redan är vana vid bettet och ryttarens hjälper kan man också använda ett träns med fast ring, t.ex. ett olivhuvudträns. Ett sådant bete ligger lugnare i hästens mun och på tungan, vilket kan ha en positiv effekt på unga hästar med orolig ansats eller hästar som leker för mycket med bettet.

Turnado eller KK Ultra är i regel ett bra val för inridning. Dynamic passar också bra, framför allt för hästar med liten, smal mun och tjock tunga. Om det finns tillräckligt med utrymme mellan tungan och gommen rekommenderar vi KK Ultra. Detta är vår bästsäljare bland träningsbett.

I alla fall måste man arbeta på att skapa förtroende för ryttarens hand. Detta kan uppnås genom en bettform med mjuk tryckfördelning (t.ex. enkelt brutet novocontact-bett) eller genom valet av material (t.ex. plast).

- Ofta beror detta på ett ridbarhetsproblem som måste arbetas med under den vidare träningen. För att korrigera detta kan man till exempel använda bett som blir styvare vid en viss trycknivå (MAX Control). Om hästen blir stark har ryttaren en effektivare påverkan, och om hästen ger efter blir bettet mjukare igen. Viktigt: bettet bör i detta fall användas som ett korrigerande betsel och är inte avsett för daglig användning. Lösningen på detta problem kan endast uppnås genom korrekt träning.

- Med det enkelt böjda KK-bettet är tryckfördelningen något annorlunda än med ett konventionellt enkelt böjt bett, vilket innebär att effekten vid tygeldrag kan bli något intensivare under en kort stund för att så snabbt som möjligt återgå till en mjuk känsla i ryttarens hand.

Kontrollera spännen, passform och storlek. Det kan hända att hästen har tryckpunkter i munnen och därför reagerar så. Om reaktionen snarare är lekfullhet eller distraktion kan man prova att byta till ett enkelt brutet bett och/eller ett olivhuvudbett. Här är rörelsen i munstycket mindre, respektive bettet ligger lugnare tack vare den fasta sidodelen.

- Det finns tandprotesmaterial som genom oxidation stimulerar salivflödet och tuggaktiviteten, till exempel Sensogan.

- För hästar som har mycket spända underkäksmuskler och därför tenderar att vara ”tröga” kan man använda bett som är mycket rörliga och flexibla. Till exempel dubbelt brytbara vattenbett eller WH Ultra, med ett rullande element i mittdelen.

- Vid korta munöppningar spänns bettet ofta för hårt, vilket kan leda till skavsår ovanför mungiporna. Det är därför viktigt att inte välja ett för stort bett och att spänna det korrekt.

- I sådana fall är bett med raka bettben lämpliga.

Olivenhuvudbett av metall är lämpliga för hästar med känsliga mungipor i den yttre delen. Om en häst har problem i den inre delen av mungipan kan detta också bero på fel storlek eller felaktig fastspänning. Gummibett är mindre lämpliga i sådana fall, eftersom de har en mjuk och grov yta och kan förvärra problemet genom friktion (gummipennseffekt).

- Sköt munvinkeln väl, håll den alltid mjuk och smidig

- Använd bett med slät yta, inga gummibett

- Undvik friktion = kontrollera bettets storlek

- Munvinkeln ska inte klämmas eller komma i kontakt med ringhålet

- För stora bett glider lätt eller skaver på utsidan av munvinkeln, särskilt vid mer köttiga munvinklar

För känsliga hästar med lite utrymme i munnen och/eller tjocka tungor är de anatomiska och ergonomiskt formade bettmodellerna särskilt lämpliga, eftersom de utnyttjar utrymmet i munnen optimalt.

Bett med fasta sidostycken ligger lugnare. Prova eventuellt ett enkelt brutet bett, då blir det mindre rörelse i munstycket och det lockar mindre till lek.

- Alltid betrakta varje enskilt fall. Det är mycket viktigt att undersöka orsaken. Ju mer exakt man kan identifiera i vilka situationer problemet uppstår, desto bättre kan man dra slutsatser om valet av bett.

- Hälsoproblem måste uteslutas.

- Ofta hjälper bett som tar bort trycket från tungan eller fördelar det jämnt (t.ex. Dynamic RS, novocontact, Comfort Mouth stångbett, ...).

- Kontakta oss gärna direkt

Vanligtvis lägger hästar tungan över bettet för att undvika trycket på tungan. Här bör trycket från tungan minskas eller fördelas bättre. I första hand genom mindre handinverkan eller genom ett anatomiskt anpassat bete, t.ex. våra Dynamic RS-bett, som ger tungan lite mer utrymme tack vare sin ergonomiska form. Om du har särskilda frågor om detta är du välkommen att kontakta Sprenger direkt eller någon av våra återförsäljare.

Kontrollera bettet. Finns det vassa kanter eller är det slitet vid ledögonen eller ringhålen? Ibland kan det också hjälpa att prova ett annat bete. Om bettet är ganska tjockt kan det i mycket sällsynta fall hända att det inte finns tillräckligt med utrymme efter tandbehandlingen (slipning av framtänderna) och att man måste byta till ett tunnare bete.

Det beror på var skadorna uppstår. Om mungiporna är mycket köttiga på insidan bör man kanske inte använda ett olivhuvud, utan en vattenbiss och hellre en rak bettform – naturligtvis inte för tjock! Bettets bredd måste passa (varken för stort eller för litet) och bettet bör inte vara för högt fastspänt. Vi skulle rekommendera en KK Ultra i 14 eller 16 mm tjocklek eller Turnado. Om tungan är tjock, även en Dynamic RS – men helst som vattenbiss.

· Här bör man under träningen arbeta med att slappna av käken och nackmuskulaturen.

· För hästar som har mycket spända underkäksmuskler och därför tenderar att vara ”tröga” kan man använda bett som är mycket rörliga och flexibla. Till exempel dubbelt brytbara vattenbett eller WH Ultra, med ett rullande element i mittdelen.

- Även här är det inte möjligt att göra någon generell uttalande, utan varje enskilt fall måste bedömas individuellt.

- I regel väljer man i sådana fall en tunnare tandprotes och en böjd form.

Bett med en relativt rak form eller stångbett belastar vanligtvis läpparna och mungiporna mindre än böjda bettformer.

Nej. Sådana generella uttalanden gäller aldrig alla hästar. Här måste man ta hänsyn till hästarnas individuella anatomiska förutsättningar och behov. Stångbett kräver dessutom en erfaren och känslig ryttarhand och rekommenderas endast om hästen redan är väl van vid hjälperna. De kräver en jämn tygelhantering och vinklas vid ensidiga tygelhjälpmedel. Det är till exempel inte möjligt att träna ställning och böjning med stångbett

Hästarnas naturliga tuggrörelser är mycket viktiga och ett tecken på tillfredsställelse och avslappning. Hos många hästar kan tuggrörelserna förbättras och stimuleras genom oxidation av kopparlegeringar, t.ex. Sensogan, vilket ökar acceptansen för bettet.

En skenbit är i princip som ett olivhuvud- eller D-ringbett med förlängda stänger på sidan. Den ligger lugnt i munnen och fungerar som en sidobegränsning, t.ex. för hästar som tenderar att bryta ut över axeln, och kan inte dras genom munnen tack vare de långa stängerna.

- Runda bettringar är inte fastsatta på munstycket och kan rotera i ringhålen. Munstycket kan därför röra sig oberoende av bettringen och är relativt flexibelt.

- På olivhuvudbett är bettringen fast monterad på munstycket och ligger därmed stadigare i munnen och på tungan. Påverkan på tungan blir därmed mer direkt och läget i hästens mun stadigare. Tack vare de mjuka övergångarna till bettringen är dessa bett skonsamma mot mungiporna och begränsar lätt.

Ju större ytan vid munvinkeln är, desto mer begränsning och ram ger jag hästen.

Ett D-ringbett ligger betydligt lugnare i hästens mun än ett vattenbett tack vare D-ringen som är fäst vid munstycket. Ringarna ska sluta tätt intill munvinkeln. Genom den laterala begränsningen stödjer ringen vid ridning i svängar. Med D-ringbett och bett med fasta sidodelarna kommer ryttaren direktare fram med tygelhjälpen, eftersom varje hjälp via handen leds direkt till tungan.

Olivehead-, D-ring- och skenbensbett påverkar underkäken när tyglarna dras åt över tungan. Tyglarna överförs mer direkt jämfört med vattenbett. Rörelser från oroliga eller oerfarna ryttarhänder överförs direkt till tungan. Eftersom munstycket är fastsatt i ringen ligger det särskilt stilla i hästens mun. Tack vare de mjuka övergångarna till sidodelarna är dessa bett särskilt skonsamma mot munvinkeln. Dessutom ger sidodelarnas stödytor en extra sidobegränsning, vilket underlättar t.ex. ridning i svängar och begränsning vid den yttre tygeln (skyddande tygelhjälp).

Den laterala begränsningen av D-ring- och skenbensbett är starkare jämfört med olivhuvudbett, eftersom ju större kontaktytan mellan sidodelen och munvinkeln är, desto större är också den laterala begränsningen. Dessa bett är särskilt lämpliga för hästar med känsliga munvinklar, för hästar som tenderar att bryta ut över axeln (t.ex. vid vändningar eller vid hopp) eller för hästar som har en mycket orolig mun och ”leker” för mycket med munstycket på ett ringbett.

Det beror alltid på hästen (anatomi, karaktär, träningsnivå), situationen och naturligtvis ryttarens kvaliteter. När det gäller bett med hävstångseffekt fördelas till exempel trycket från tygelhjälpen på flera verkningspunkter. Detta förment ”skarpare” bett i en känslig ryttares hand kan vara mjukare än ett förment mjukt bett, där ryttaren börjar ”dra” och hela trycket hamnar på endast en verkningspunkt (vanligtvis tungan).

Nej. Begreppet vattenbiss betecknar endast den genomgående ringen på sidan. Ursprungligen fanns det endast enkelbrytade vattenbissar, tills man med tiden uppfann den dubbelbrytade bettformen.

Vid 3-ring- och multiringbettsel fördelas trycket vid tygeldrag först över tungan till underkäken och sedan till nacken. Detta ger ryttaren mer kontroll över hästar som blir starka och drar sig uppåt, eftersom hästar vanligtvis reagerar på trycket på nacken genom att sänka huvudet.

Effekten är ännu tydligare hos 3-ringbett, eftersom hävstångseffekten blir ännu större på grund av sidodelens längd. Optimal effekt uppnås vid användning av två tygelpar. Huvudtyglarna i den stora ringen verkar på tungan och underkäken, medan det andra tyglarparet – fastspänt i den nedre ringen – vid behov kan utöva tryck på nacken via kindstycket. Förutsättningen för detta är naturligtvis en erfaren och känslig ryttarhand

Ett häst visar vanligtvis sin preferens eller aversion för ett visst bett när det rids. Med lite övning kan man, genom att observera de anatomiska förhållandena, dra slutsatsen vilken bettform som bör vara mest bekväm för hästen. Här spelar till exempel avståndet mellan över- och underkäken, tungans tjocklek, gommens utformning och underkäkens beskaffenhet en roll.

Oavsett om det är känsligt eller starkt: Stångbett är, beroende på utförande, lämpliga för helt olika hästtyper. Urvalet är enormt och beroende på modell kan verkan skilja sig enormt. Men vänta lite: Hur vet du då om ett stångbett kan vara lämpligt för dig och din häst? Generellt gäller att denna form av bett är mindre lämplig om din häst har svårt att vända, ställa sig och böja sig. För så snart du måste använda ensidiga tygelhjälpmedel, fastnar bettet. Ett stångbett är därför framför allt lämpligt om du har en jämn kontakt med båda händerna och kan rida ditt häst främst med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel genom svängar.

Det finns inget generellt svar på om det är bättre eller sämre. Det beror helt på hästen, användningsområdet och ryttaren. Med stångbett är det svårt (flexibel stång) eller omöjligt (styv stång) att ge ensidiga tygelhjälpmedel eller att arbeta med ställning och böjning. Ryttare som använder stångbett bör därför kunna parera sitt häst väl med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel och kunna rida genom en vändning.

Enkla brutna bett påverkar snarare tungans kant än tungans mitt.
Dubbelbrytna bett påverkar tungan över en större yta, trycket fördelas över tungans kant och mitt.

Det beror på hästens anatomi, ålder, karaktär, hälsotillstånd samt hästens och ryttarens utbildningsnivå. Vid tveksamhet, rådfråga tränare, fackhandlare eller bettsexpert. Låna och prova vanliga bettmodeller (stallkollegor eller testcenter, återförsäljare). Annars kan vi skapa videor om de olika typerna av bett som kan hjälpa dig att välja rätt bett. I princip bör man alltid sträva efter att rida med ett normalt bett (till exempel vatten- eller olivbett). Om det är bättre med enkel- eller dubbelbrytning avgörs oftast bäst genom att prova sig fram.

En mer specialiserad bettform krävs ofta på grund av ökande krav i den vidare utbildningen av häst och ryttare. Hävstångsbett är till exempel lämpliga när hästen drar sig uppåt och ryttaren därför inte längre kan påverka tungan. I sådana fall bör dock alltid en tränare eller expert konsulteras och ryttaren bör kunna ge fina och oberoende hjälper.

Hästar är lika känsliga och individuella som vi människor. Träningsmunstycken fungerar som kommunikationsmedel mellan ryttare och häst och bör inte sända felaktiga eller missförståndsskapande signaler. Därför är det viktigt att anpassa munstyckena efter hästens individuella och anatomiska behov.

Beroende på användningsområdet spelar naturligtvis även säkerheten en viktig roll.

De vanligaste bettmodellerna är:

- enkla eller dubbla brytbara bett, stångbett

- vattenbett

- bett med fasta sidodelarna: olivhuvud, D-ring, skenbett

- bett med extra påverkan på nacken: uppdragningsbett, 3-ringsbett

- Bett med extra påverkan på nacke och haka: Pelham, ridkandare

- Träns med påverkan på nacke, näsben och underkäke: Hackamore

Det beror alltid på hästen (anatomi, karaktär, träningsnivå), situationen och naturligtvis ryttarens kvaliteter. När det gäller bett med hävstångseffekt fördelas till exempel trycket från tygelhjälpen på flera verkningspunkter. Detta förment ”skarpare” bett i en känslig ryttares hand kan vara mjukare än ett förment mjukt bett, där ryttaren börjar ”dra” och hela trycket hamnar på endast en verkningspunkt (vanligtvis tungan).

Nej. Begreppet vattenbiss betecknar endast den genomgående ringen på sidan. Ursprungligen fanns det endast enkelbrytade vattenbissar, tills man med tiden uppfann den dubbelbrytade bettformen.

Pelhams verkar på tre olika punkter på hästens huvud: via tungan på underkäken, genom hävstångseffekten från de sidleds dragande remmarna på nacken samt via hakkedjan på underkäken. Trälhjälpen fördelas alltså på olika tryckpunkter på hästens huvud. Detta ger ryttaren bättre inflytande och kontroll, t.ex. på starka eller stormiga hästar.

Korrekt grundträning och ridbarhet bör vara en förutsättning för användning av sådana bett. Eftersom hästens underkäke är mycket känslig och endast täckt av ett tunt hudlager, rekommenderas användning av en hakkedja som skydd.

Vid 3-ring- och multiringbettsel fördelas trycket vid tygeldrag först över tungan till underkäken och sedan till nacken. Detta ger ryttaren mer kontroll över hästar som blir starka och drar sig uppåt, eftersom hästar vanligtvis reagerar på trycket på nacken genom att sänka huvudet.

Effekten är ännu tydligare hos 3-ringbett, eftersom hävstångseffekten blir ännu större på grund av sidodelens längd. Optimal effekt uppnås vid användning av två tygelpar. Huvudtyglarna i den stora ringen verkar på tungan och underkäken, medan det andra paret tyglar – fastspända i den nedre ringen – vid behov kan utöva tryck på nacken via kindstycket. Förutsättningen för detta är naturligtvis en erfaren och känslig ryttarhand.

Ett häst visar vanligtvis sin preferens eller aversion för ett visst bett när det rids. Med lite övning kan man, genom att observera de anatomiska förhållandena, dra slutsatsen vilken bettform som bör vara mest bekväm för hästen. Här spelar till exempel avståndet mellan över- och underkäken, tungans tjocklek, gummets utformning och underkäkens beskaffenhet en roll.

Oavsett om de är känsliga eller starka: Stångbett är, beroende på utförande, lämpliga för helt olika hästtyper. Urvalet är enormt och beroende på modell kan verkan skilja sig enormt. Men vänta lite: Hur vet du då om ett stångbett kan vara lämpligt för dig och din häst? Generellt gäller att denna form av bett är mindre lämplig om din häst har svårt att vända, ställa sig och böja sig. För så snart du måste använda ensidiga tygelhjälpmedel, fastnar bettet. Ett stångbett är därför framför allt lämpligt om du har en jämn kontakt med båda händerna och kan rida ditt häst främst med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel genom svängar.

Det finns inget generellt svar på om det är bättre eller sämre. Det beror helt på hästen, användningsområdet och ryttaren. Med stångbett är det svårt (flexibel stång) eller omöjligt (styv stång) att ge ensidiga tygelhjälpmedel eller att arbeta med ställning och böjning. Ryttare som använder stångbett bör därför kunna parera sitt häst väl med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel och kunna rida genom en vändning.

Enkelt böjda bett påverkar snarare tungans kant än dess mitt. Dubbelt böjda bett påverkar en större yta av tungan, eftersom trycket fördelas över tungans kant och mitt.

Det beror på hästens anatomi, ålder, karaktär, hälsotillstånd samt hästens och ryttarens utbildningsnivå. Vid tveksamhet, rådfråga tränare, fackhandlare eller bettsexpert. Låna och prova vanliga bettmodeller (stallkollegor eller testcenter, återförsäljare). Annars skapar vi relevanta videor om de olika bettyperna som ska hjälpa dig att välja rätt bett.

I princip bör man alltid ha som mål att rida med ett normalt bett (till exempel vatten- eller olivhuvudbett). Om det är bättre med enkel eller dubbel brytning avgörs oftast bäst genom att prova sig fram.

En mer specialiserad bettform krävs ofta på grund av ökande krav i den vidare utbildningen av häst och ryttare. Hävstångsbett är till exempel lämpliga när hästen drar sig uppåt och ryttaren därför inte längre kan påverka tungan. I detta fall bör dock alltid en tränare eller expert konsulteras och ryttaren bör kunna ge fina och oberoende hjälper.

Hästar är lika känsliga och individuella som vi människor. Träningsmunstycken fungerar som kommunikationsmedel mellan ryttare och häst och bör inte sända felaktiga eller missförståndsskapande signaler. Därför är det viktigt att anpassa munstyckena efter hästens individuella och anatomiska behov.

Beroende på användningsområdet spelar naturligtvis även säkerheten en viktig roll.

De vanligaste bettmodellerna är:

- enkla eller dubbla brytbara bett, stångbett

- vattenbett

- bett med fasta sidodelarna: olivhuvud, D-ring, skenbett

- bett med extra påverkan på nacken: uppdragningsbett, 3-ringsbett

- Bett med extra påverkan på nacke och haka: Pelham, ridkandare

- Träns med påverkan på nacke, näsben och underkäke: Hackamore

Nej. Det finns många olika typer av stångbett som skiljer sig åt avsevärt i hur de påverkar hästen. Vilket häst som trivs med vilket bett är alltid individuellt och beror på anatomi, karaktär och träningsnivå. D-ringar rekommenderas inte heller för alla hästar.

- Vissa bettmodeller finns även i mellanstorlekar. Fråga i fackhandeln eller hos tillverkaren.

- Testa eventuellt andra bettformer: Bett med olivhuvud bör t.ex. väljas i mindre storlek och ligga direkt mot munvinkeln.

- Mät om bettet. Storlekarna kan variera något beroende på modell och vara något mindre eller något större.

- Välj det näst bästa alternativet. Lägg till eller dra ifrån 2,5 mm eller 5 mm (beroende på storleksskillnad) på varje sida mellan munvinkeln och bettringen och välj det alternativ som passar bäst

Efterfrågan på denna storlek är låg, vilket innebär att utbudet är mindre. De vanligaste munstyckena finns dock även i denna storlek.

1 cm skillnad i tandbredd motsvarar 0,5 cm per sida. Om vi skulle erbjuda tandproteser i mellanstorlekar skulle skillnaden mellan storlekarna endast vara 2,5 mm per sida. Skillnaden skulle alltså vara minimal.

Tandmallen finns att köpa i välsorterade fackbutiker eller direkt hos Sprenger.

Sprenger-sortimentet har bett med bredder från 95 cm till 175 cm.

- Bettmått (finns att köpa i specialbutiker eller direkt från Sprenger)

- Lägg ett rep eller en lina i munnen, placera fingrarna bredvid munvinkeln och mät sedan bredden och lägg till 0,5 till 1 cm.

Samma regler gäller som för stora hästar. Sprenger har ett ganska stort utbud i ponnystorlekar från 10,5 cm.

- Bettmått, finns att köpa i fackhandeln eller direkt hos Sprenger

- YouTube-videor om olika bett

Tecken på ett passande tandställning:

- Ett nöjt häst och bra stöd är tecken på ett passande bett

- God tugga, avslappnad överlinje

- Lämplig reaktion på tygelhjälpmedel Hästen stöter bort bettet

- Förtroendefullt tillvägagångssätt mot ryttarens hand - Avstånd mellan bettringen och munvinkeln max. 3 och 5 mm

- Tränsen går lätt över öronen, kindstycket sladdrar inte - Bettet kommer inte i kontakt med tänderna - Till 1. minst 2 fingrar bred plats till första kindtanden

– inga tryckmärken/rodnader i gommen eller på tungan

– munvinklarna inuti och utanpå i ordning

Tecken på olämplig tandprotes:

- Otillfredsställd häst, huvudskakningar, tryckkänslighet, gömmer sig, öppnar munnen, rodnad i munslemhinnan, problem med tungan

- Slitna eller skadade mungipor, särskilt på insidan

Den ska sluta direkt vid munvinkeln, eftersom den då ligger lugnare i munnen och begränsas i sidled.

- Vattentrense: Ringen måste kunna glida fritt, avståndet mellan bettringen och munvinkeln får inte vara mer än max. 3-5 mm på varje sida.

- Olivhuvud, D-ring eller andra bett med fast sidodel: ska ligga tätt intill munvinkeln så att bettet ligger lugnt i munnen.

- Inget bett får klämma fast munvinklarna.

Det beror alltid på hästen (anatomi, karaktär, träningsnivå), situationen och naturligtvis ryttarens kvaliteter. När det gäller bett med hävstångseffekt fördelas till exempel trycket från tygelhjälpen på flera verkningspunkter. Detta förment ”skarpare” bett i en känslig ryttares hand kan vara mjukare än ett förment mjukt bett, där ryttaren börjar ”dra” och hela trycket hamnar på endast en verkningspunkt (vanligtvis tungan).

Varför är stigbågar tunnare idag? Förr sa man alltid: ”Ju tunnare, desto skarpare!”.

Många hästar har inte tillräckligt med utrymme i munnen för tjockare bett. Detta har framkommit i en undersökning av hästars munnar som initierats av Sprenger och genomförts av Tierhochschule Hannover. Dessutom är moderna kandarer anatomiskt bättre anpassade till hästens mun.

I genomsnitt har ett häst mellan över- och underkäken endast cirka 3,5 cm utrymme. Av detta måste slemhinnorna och tungan, som vanligtvis är mellan 2 och 2,5 cm tjock, dras av.

Kontrollera tandbredden:

- Sätt på tränset och spänn fast det.

- Placera det framför hästen och dra lätt isär ringarna på bettet.

- Det ska vara max 3–5 mm mellan bettets ring och munvinkeln, annars är det för stort eller för litet.

- Olivhuvud- och D-ringbett ska ligga direkt mot munvinkeln, men inte klämma fast.

Kontrollera tandstyrkan:

- Kontrollera gommen för tryckmärken/rodnad (tandställningen kan vara för tjock).

- Om ledögonen på metalliska tandställningar är glänsande på ovansidan är det ett tecken på att det uppstår friktion i gommen. Tandställningen kan vara för tjock eller ha fel passform.

Den som är modig gör 2-fingertestet. Lägg helt enkelt två fingrar ovanpå varandra och placera dem på den plats i hästens mun där bettet sitter. Tungan skjuts då åt sidan. Hästen börjar då tugga. Om det uppstår tryck på båda fingrarna när framtänderna är ihop, bör man inte välja ett bett som är tjockare än 16 mm. Om du inte känner något tryck finns det utrymme för ett tjockare bett.

Man kan också helt enkelt skjuta upp och ner munvinklarna på sitt uppsedda hästhuvud och se hur mycket utrymme det befintliga bettet tar upp och sedan dra slutsatser om en lämpligare tjocklek.

Indikatorer för detta är:

- Nöjd häst, inga kontaktproblem

- Avståndet mellan bettringen och mungipan är max. mellan 3 och 5 mm

- Tränset passar lätt över öronen, kindstycket fladdrar inte

- Bettet kommer inte i kontakt med tänderna

- 2 fingrars bredd mellan bettet och den första kindtanden

- Inga tryckmärken/rodnad på gommen eller tungan

- Inre och yttre mungipor är fina - Inga tryckpunkter/rodnad på gommen eller tungan

- Mungiporna inuti och utanpå är fina

Ett nöjt häst tyder i regel på att utrustningen passar. Ett för stort bett känner man igen på avståndet mellan bettringen och munvinkeln, ett för litet bett klämmer fast munvinklarna. När det gäller form och styrka spelar anatomiska faktorer (avstånd mellan över- och underkäken, tunga, utformningen av underläppen osv.) samt hästens karaktär en stor roll.

En vattenbissare bör ha max 3 till 5 mm mellanrum mellan bettringen och munvinkeln på varje sida. Fasta sidodelarna ska sluta tätt intill munvinkeln, men får inte klämma fast den.

Tandstyrkan kan enkelt kontrolleras med tvåfingertestet. Du kan läsa mer i vår broschyr om fyra steg.

4 steg Flyer

Hästarnas naturliga tuggrörelser är mycket viktiga och ett tecken på tillfredsställelse och avslappning. Hos många hästar kan tuggrörelserna förbättras och stimuleras genom oxidation av kopparlegeringar, vilket också ökar acceptansen för bettet.

Bett som är märkta med en pil på sidan av munstycket måste spännas fast så att pilen pekar framåt på vänster hand. Endast på detta sätt kan optimal effekt garanteras, eftersom det rör sig om anatomiskt formade bett.

Rost uppstår genom oxidation. Oxidationen ger en sötaktig smak, vilket gör att många hästar tuggar bättre och saliverar mer. Rost bör torkas bort före varje användning. Alternativt finns det kopparlegeringar som t.ex. Sensogan, som också stimulerar salivflödet genom oxidation, men som inte rostar.

En vattenbändning är att rekommendera för nybörjare och ryttare med ostadiga händer.

· Samma regler gäller som för stora hästar

· Sprengers relativt stora utbud hjälper dig: Ponystorlekar från 9,5 cm.

Detta kan yttra sig på många olika sätt. Till exempel genom att hästen slår med huvudet, låser sig, rullar ihop sig, lägger sig på handen och mycket mer. Problem med att luta sig mot ridaren bör alltid analyseras noggrant av ryttaren, eftersom de beskrivna reaktionerna naturligtvis också kan orsakas av ridbarhets- eller hälsoproblem.

Det är teoretiskt möjligt. I sådana fall har ryttaren och eventuellt tränaren eller andra stallkollegor försummat sin omsorgsplikt gentemot hästen. Bestående skador uppstår egentligen bara i undantagsfall, t.ex. genom misshandel eller olyckor.

I grund och botten leder felaktig bettning dock snarare till ridbarhetsproblem, som kan åtgärdas genom korrekt träning.

Ett olämpligt bett kan påverka hästens ridbarhet. Beroende på bettets form och användning kan till och med skador uppstå (t.ex. i mungipan) på grund av för stora eller för små bett. Huvudskakningar, öppnande av munnen, gömande bakom tyglarna eller överreaktion på tygelhjälpmedel kan tyda på ett olämpligt bett.

För att bettet ska sitta korrekt måste ridhuvudet alltid vara korrekt fastspänt. Näsremmen ska spännas fast enligt tvåfingersregeln och tillåta hästens naturliga tuggrörelser. Bettet ska väljas i rätt storlek och spännas fast så att det bildas 1–2 veck vid munvinkeln och det finns ca 2 fingrars bredd mellan den första kindtanden och betet. Nackstycket ska vid uppspänningen lätt nudda öronen (annars är betet spänt för högt). Om kindstycket skramlar när tyglarna dras åt är bettet fastspänt för djupt. Bett som är märkta med en pil på sidan av munstycket måste spännas fast så att pilen pekar framåt på vänster hand. Endast på detta sätt garanteras optimal funktion, eftersom det rör sig om anatomiskt formade bett.

Bett utan särskild märkning kan fästas valfritt. Detta gäller i regel för normala stångbett eller enkla brytbett.

Även här gäller: Ju nöjdare hästen är, desto bättre är bettet. Vid missnöje eller problem med anslutningen (hälsoproblem måste uteslutas och bettets storlek måste passa) bör man titta i munnen och prova en annan bettform. Vid en kraftig, köttig tunga kan man till exempel prova ett ergonomiskt format bett (Dynamic RS) som ger tungan mer utrymme.

Ett nöjt häst tyder i regel på att utrustningen passar. Ett för stort bett känner man igen på avståndet mellan bettringen och munvinkeln, ett för litet bett klämmer fast munvinklarna. När det gäller form och styrka spelar anatomiska faktorer (avstånd mellan över- och underkäken, tunga, utformningen av underläppen osv.) och hästens karaktär en stor roll.

Sprenger-sortimentet har bett med bredder från 95 cm till 175 cm.

· Vattentrense: max. 3 till 5 mm mellanrum mellan bettringen och munvinkeln på varje sida

· Fasta sidodelar ska sluta tätt mot munvinkeln, men får inte klämma fast den

· Bettets tjocklek: den vanligaste bettets tjocklek som väljs är 16 mm
Du kan ta reda på rätt bettstyvhet med tvåfingertestet (se länk).[HNHSG1] 

 [HNHSG1] Lägg till länk till broschyren ”I fyra steg...”

Hästens mun, till exempel med ett bitmått. Finns att köpa i specialbutiker eller direkt från Sprenger. För bettet mäts innermåttet.

Uppenbara kvalitetsbrister kan till exempel upptäckas genom förekomsten av vassa kanter och dålig bearbetning.

Högkvalitativa plastbett har t.ex. stålkärna, är fria från mjukgörare och UV-beständiga. Högkvalitativa metallbett är massivt gjutna och är i bästa fall nickelfria. Sprenger garanterar t.ex. genom HS-kvalitetsmärket, praktiska tester och toxikologiska undersökningar utförda av oberoende institut, produkternas kvalitet och passform.

I princip är detta möjligt, men helst i samarbete med en fackhandlare. Förfrågningar om detta ska riktas direkt till fackhandlaren eller till Sprenger. Kostnaden beror på arbetsinsatsen och antalet deltagare. Genomförbarheten beror på tids- och personalresurser.

Vi har dock även några videoklipp på vår YouTube-kanal som ger instruktioner om hur du själv kan lösa och bedöma de viktigaste problemen och punkterna.

Man bör testa ett nytt bett under minst 3 (rid-)dagar (helst under 1–2 veckor) för att kunna bedöma effekten.

Tandjusteringar erbjuds av specialiserade återförsäljare, hästtandläkare, så kallade ”bitfitters” och representanter för tandställningsföretag. Tyvärr finns det ingen certifierad utbildning för detta. Det är viktigt att se till att ”rådgivaren” har tillräcklig erfarenhet och utbildning.

Den grova ytan i mitten av Turnado-bettets enkla brytning är en sandblästring som endast tjänar som optisk markering. Det handlar inte om ett annat material, utan endast om den uppruggade ytan på bettet som är tillverkat av Sensogan eller Aurigan. På så sätt kan man bättre skilja Turnado-bettet från vanliga enkla brytningsbett.

Fördelen med detta specialvinklade bett, där leden i mitten är lutad 45° framåt, är en jämn tryckfördelning på båda halvorna av tungan. Hos normala enkelbockade bett är den ena bettdelen alltid längre än den andra på grund av tillverkningsprocessen. På sidan med den längre bettdelen överförs därför mer tryck på tungans kant och underkäken än på den andra sidan.

Vid långvarig eller särskilt intensiv användning av bettet kan den grova ytan med tiden bli mindre eller försvinna. Detta har dock ingen inverkan på bettetets funktion.

Klicka här för att komma direkt till Turnados omfattande produktsortiment.

Vissa av de återförsäljare som säljer Herm. Sprenger-produkter erbjuder sina kunder en helt speciell tjänst: HS Testcenter. Testcentret har vanligtvis ett stort utbud av olika typer av bett. Här har kunden möjlighet att låna och testa ett bett innan köpet.

Alla återförsäljare som har ett HS-testcenter i sin butik är markerade med en gul anteckning ”med testcenter” på vår webbplats. Du hittar en återförsäljare nära dig i återförsäljarsökningen längre ner på denna sida.

Observera att testcentret inte kan hanteras direkt via Herm. Sprenger, utan endast via behöriga återförsäljare. Kontakta återförsäljaren i förväg för att testa bettstyckena. Kontaktuppgifterna hittar du också i vår återförsäljarsökning.

Alla reparationer eller reklamationer kan endast hanteras via din återförsäljare. Bett av Sensogan och Aurigan kan i enskilda fall återanvändas genom polering och slipning. Även vassa ringhål som uppstår efter många års användning kan i vissa fall repareras genom slipning. Förutsättningen är dock att bettet i övrigt är i fullständigt felfritt och fullt funktionsdugligt skick och att materialförslitningen inte är för stor. Vänligen visa upp bettet för din återförsäljare för bedömning i förväg.

De kvalitetsprodukter som Sprenger tillverkar har i regel en över genomsnittlig livslängd. Det är dock viktigt att regelbundet kontrollera produkternas skick för att säkerställa att de fungerar som de ska.

En produkt bör bytas ut så snart den utgör en säkerhetsrisk för hästen eller ryttaren. Till exempel om ett bett har böjts vid ett fall. Vid tveksamhet kan din lokala återförsäljare gärna ge dig råd i frågan.

Bett används ofta under lång tid och utsätts för stor slitage genom daglig användning. Särskilt äldre och ofta använda bett bör därför regelbundet kontrolleras så att de inte har vassa kanter vid ringhålen. Bett med vassa kanter eller tydliga slitage kan orsaka skador och bör bytas ut.

Missfärgningar på kopparhaltigt material är inget skäl att byta ut ett bett. De uppstår genom den naturliga oxidationsprocessen och kan enkelt poleras bort genom noggrann rengöring, till exempel med Sprengers rengöringspasta ”Diamond Paste”.

Enkla brutna bett överför ryttarens tygelhjälp via tungans kanter och underkäkens ben till hästens mun. När tyglarna dras åt lyfts leden i mitten av munstycket något och trycket på tungans kanter ökar.

Den beskrivna ”uppställningen” av bettet kallas ofta för den så kallade nötknäckareffekten, där de nedre läpparna kläms fast och/eller ledens öga trycker mot hästens gom.

Detta är dock endast fallet om bettet som används är betydligt för stort eller för tjockt för hästens mun. Särskilt hos hästar med en platt gom finns det en risk att tryckmärken eller till och med skador uppstår i gomområdet.

Eftersom bettstängerna på konventionella enkelböjda bett (undantag: Dynamic RS och Turnado) alltid har olika längd på grund av tillverkningsprocessen, utövas alltid något mer tryck på ena sidan. Det rekommenderas därför att regelbundet vända enkelböjda bett.

Hos Turnado eller enkelt brutna Dynamic RS-bett har leden lutats 45° framåt. Denna speciella vinkel möjliggör en jämnare påverkan på båda tungkanterna.

För att garantera optimal funktion är båda modellerna märkta med en pil på munstyckets sida. Se till att pilen på vänster hand pekar framåt.

Doppelt gebrochene Gebisse haben im Vergleich zu einfach gebrochenen Gebissen kürzere Schenkel, die durch ein Mittelstück miteinander verbunden sind. Die Druckverteilung erfolgt dadurch gleichmäßiger und großflächiger auf die Zungenhälften, ohne dass das Mittelstück in den Gaumen drückt.

Der durch Zügelanzug entstehende Druck wird also deutlich großflächiger über die Zunge verteilt und auf den Unterkiefer geleitet als bei einfach gebrochenen Gebissen. Durch das speziell angepasste und nach vorne geneigte Mittelstück bei allen doppelt gebrochenen Sprenger Gebissen aus Sensogan und Aurigan, kann bei passender Gebissgröße kein Gaumendruck entstehen.

Voraussetzung für das korrekte Verschnallen eines Gebisses ist immer die korrekte Verschnallung des Reithalfters. Der Nasenriemen sollte dabei entsprechend der 2-Finger-Regel verschnallt sein und die natürliche Kaubewegung des Pferdes zulassen. Das Gebiss sollte in der passenden Größe gewählt werden und so verschnallt sein, dass am Maulwinkel ein bis zwei Falten entstehen. Beim Auftrensen sollte das Genickstück leicht über die Ohren zu streifen sein, ansonsten ist das Gebiss zu hoch eingeschnallt. Wenn das Backenstück bei Zügelannahme „schlackert“ ist das Gebiss zu tief eingeschnallt.

Bei allen Sprenger Gebissen, die seitlich am Mundstück mit einem Pfeil gekennzeichnet sind, ist zur Gewährleistung der optimalen Wirkungsweise darauf zu achten, dass der Pfeil auf der linken Hand nach vorne zeigt.

Gebisse ohne die besondere Kennzeichnung durch den Pfeil an der Seite können beliebig herum eingeschnallt werden. Dies gilt in der Regel für normale Stangen- oder einfach gebrochene Gebisse. Bei normalen einfach gebrochenen Gebissen ist fertigungstechnisch bedingt immer ein Gebissschenkel länger als der Andere. Auf der Seite mit dem längeren Gebissschenkel wird entsprechend mehr Druck auf den Zungenrand und Unterkiefer geleitet als auf der anderen Seite. Um nicht langfristig mehr Druck auf eine Zungen- und Unterkieferhälfte auszuüben, ist es empfehlenswert, normale einfach gebrochene Gebisse in regelmäßigen Abständen umzudrehen.

Mit einem Turnado Gebiss oder einem einfach gebrochenen Dynamic RS Gebiss können Sie dem geschilderten Problem übrigens entgehen, denn bei diesen Modellen ist das Gelenk in der Mitte des Mundstücks speziell gewinkelt, wodurch der Druck bei Zügelanzug gleichmäßig auf beide Zungenhälften verteilt wird.

Bei den Stangengebissen gibt es eine vielfältige Auswahl an Gebissformen und Materialien. Wichtig ist, dass Stangengebisse in der Größe passend für das Pferde gewählt werden, denn zu große Stangengebisse können bei einseitigem Zügelanzug verkanten und unangenehm für das Pferd werden.

Alle starren Stangengebisse lassen sich am anschaulichsten mit einem Fahrradlenker vergleichen. Gibt der Reiter einseitige Zügelhilfen, wird die angenommene Seite des Gebisses auf die Zunge einwirken, die gegenüberliegende Seite wird nach vorne in Richtung Gaumen ausweichen.

Stangengebisse gehören in erfahrene und feinfühlige Reiterhände, denn einseitige Zügelhilfen oder das erarbeiten von Stellung und Biegung, sind mit starren Stangengebissen nicht möglich. Reiter, die ein Stangengebiss verwenden, sollten ihr Pferd daher mit Schenkel- und Gewichtshilfen gut parieren und wenden können.

Eine gerade und starre Stange übt stetigen und gleichmäßigen Druck auf die gesamte Zungenbreite (auch auf die Zungenmitte) aus. Im Vergleich zu gebrochenen Gebissen gelangt bei geraden Stangen weniger Druck auf die Zungenränder. Mit der Stärke des Zügelanzugs steigt auch der Druck, der über die Zunge auf den Unterkiefer geleitet wird.

Gerade Stangengebisse sind insbesondere bei Pferden zu empfehlen, die sich der Zügelhilfe des Reiters entziehen und stark werden, z.B. beim Anreiten eines Hindernisses. Im Gegensatz zu Zäumungen mit zusätzlicher Einwirkung auf das Genick (z.B. Pelham oder Springkandare), können Stangengebisse auch bei Pferden eingesetzt werden, die sich nach unten entziehen und auf die Reiterhand legen.

Im Vergleich zu geraden Stangengebissen wird bei Stangengebissen mit Zungenfreiheit (z.B. KK Korrekturgebiss oder CM Stangengebiss) kein stetiger Druck auf die Zunge ausgeübt. Die Zungenmitte wird bei dieser Gebissform eher entlastet und erst bei stärkerem Zügelanzug belastet.

Diese Gebisse eignen sich in der Regel für Pferde, die stark gegen die Hand gehen, besonders fleischige Zungen haben oder zur Korrektur von Zungenproblemen bei Pferden, die Druck auf der Zunge als unangenehm empfinden und diesem durch hochziehen oder seitlichem herausstrecken der Zunge ausweichen.

Im Vergleich zu starren Stangengebissen kann bei flexiblen Stangengebissen geringfügig besser einseitig eingewirkt werden. Auch hier verteilt sich der Druck bei Zügelanzug über die gesamte Zunge, wird jedoch zu den Zungenrändern hin etwas stärker. Bei flexiblen Stangen wird der oben beschriebene „Fahrradlenker-Effekt“ daher etwas abgeschwächt.

Flexible Stangengebisse (z.B. Flex Controloder Duo Stangengebiss) sind zu empfehlen für Pferde, die sich gelegentlich fest machen oder Undurchlässigkeiten beim Training bestimmter Lektionen oder beim Anreiten von Hindernissen zeigen. Flexible Stangen werden häufig auch gut von Pferden angenommen, die mit gebrochenen Gebissen nicht so gut zurechtkommen.

Sensogan und Aurigan Gebisse wurden speziell für den Gebrauch im Pferdemaul entwickelt. Da Sensogan und Aurigan Gebisse massiv gegossen werden und die Oberfläche nicht beschichtet ist, kann diese sich auch nicht „lösen“ oder „abblättern“. Die hier beschriebenen Ablagerungen und Verfärbungen sollten regelmäßig entfernt werden. Grundsätzlich spricht jedoch nichts dagegen, ein solches Gebiss weiter zu verwenden.

Oberflächenveränderungen bei Aurigan und Sensogan Gebissen lassen sich in zwei Kategorien unterteilen:

• Ablagerungen auf dem Mundstück
• Verfärbung des Mundstücks

Ablagerungen auf dem Mundstück

Ablagerungen auf dem Mundstück sind in der Regel auf Speichelrückstände oder Futterreste zurückzuführen. Durch regelmäßiges, gründliches Reinigen mit Wasser nach dem Reiten kann solchen Ablagerungen vorgebeugt werden. Sind bereits Ablagerungen auf dem Mundstück zu sehen, hilft das Polieren mit der im Fachhandel erhältlichen Sprenger „Diamond Paste“.

Verfärbung des Mundstücks

Da Aurigan und Sensogan Gebisse einen hohen Kupferanteil haben, dunkelt das Material mit der Zeit nach. Ursache hierfür ist die natürliche Oxidation, die durch den Kontakt von Kupfer mit Sauerstoff entsteht. Diese ist durchaus erwünscht, denn sie fördert die Kautätigkeit des Pferdes. Durch Verwendung der im Fachhandel erhältlichen Reinigungspaste „Diamond Paste“ können diese Verfärbungen schnell und einfach entfernt werden. 

Gebisse dienen als Kommunikationsmittel zwischen Reiter und Pferd und sollen die Zügelhilfen des Reiters direkt und gezielt an das Pferd weitergeben. Damit ein Gebiss die gewünschte Wirkung so gut wie möglich erzielen kann, ist es wichtig, dass es in Form und Größe genau passt und korrekt verschnallt wird. Denn das Maul ist einer der sensibelsten Bereiche des Pferdes und sollte daher unbedingt mit Vorsicht und Sorgfalt behandelt werden. Das verwendete Gebiss sollte daher den individuellen Bedürfnissen des Pferdemauls angepasst sein und weder drücken, noch scheuern oder unangenehm für das Pferd sein.

Bei der Größenauswahl von Gebissen sind zwei Faktoren besonders zu beachten:
- Gebissweite
- Gebissstärke

Gebissweite

Gemäß der Durchführungsbestimmungen zu § 70 der aktuellen LPO dürfen Gebisse „die Maulwinkel nicht einklemmen und zwischen Maulwinkel und Gebissring nicht mehr als 0,5 cm herausragen, wenn das Gebiss gerade im Maul liegt.“ (LPO 2013, S.287.)

Gebisse mit durchlaufenden Ringen

Bei korrekter Verschnallung von Gebissen mit durchlaufenden Ringen (Wassertrensen) sollte rechts und links nicht mehr als 0,5 cm Platz zwischen Maulwinkel und Gebissring sein. Der Ring sollte immer frei beweglich sein und den Maulwinkel nicht einklemmen.

Gebisse mit festen Seitenteilen

z. B. Olivenkopf- und D-Ring Gebisse oder Schenkeltrensen

Gebisse mit festen Seitenteilen sollten immer eine Nummer kleiner gewählt werden als Wassertrensen. Die optimale Wirkung dieser Gebisse wird erzielt, wenn das Seitenteil relativ dicht am Maulwinkel anliegt. Das Gebiss liegt dadurch ruhig im Pferdemaul und mithilfe der anliegenden Seitenteile kann eine zusätzliche seitliche Einwirkung erzielt werden.

Kandaren und Unterlegtrensen

Die Unterlegtrense sollte in Form und Weite ähnlich der verwendeten Standardtrense gewählt werden. Die Kandare liegt unterhalb der Unterlegtrense im Pferdemaul. An dieser Stelle wird das Maul schmaler, weshalb die Kandare ½ bis 1 Nummer kleiner gewählt werden sollte als die Unterlegtrense.

Gebissstärke

Die Gebissstärke, also die Dicke eines Gebisses, sollte unbedingt an die anatomischen Gegebenheiten des Pferdemauls angepasst sein. Eine in Zusammenarbeit mit der Tierärztlichen Hochschule Hannover durchgeführte Vermessung von Maulhöhlen bei Pferden ergab, dass die Maulhöhle von Pferden kleiner und flacher ist als bis dahin angenommen wurde. Auch lassen sich keine Rückschlüsse von der Größe eines Pferdes auf die Größe der Maulhöhle ziehen. 

Mit Hilfe Ihres Pferdezahnarztes oder des sogenannten „2-Finger-Tests“ lässt sich herausfinden wie viel Platz im Maul Ihres Pferdes ist und welche Gebissstärke sie wählen sollten. Hierzu legen Sie einfach die zusammengelegten Zeige- und Mittelfinger an die Stelle ins Pferdemaul, an der das Gebiss eingelegt wird.

Ist der Abstandzwischen der oberen und unteren Lade gering, verspüren Sie Druck auf beiden Fingern. Die empfohlene Stärke liegt dann bei 14 – 16 mm.

Bei größerem Abstand zwischen oberer und unterer Lade verspüren Sie kaum Druck auf den Fingern. Die empfohlene Stärke liegt dann bei 16 – 18 mm.

Wenn ein zu dickes Gebiss gewählt wird, besteht die Gefahr, dass Druck auf den empfindlichen Gaumen ausgeübt wird. Dadurch können Druckstellen und Verletzungen entstehen, in jedem Fall ist das aber unangenehm für Ihr Pferd. Dieses Problem tritt in der Praxis relativ häufig auf und kann zu Kopfschlagen, Aufsperren des Maules oder „sich auf die Hand legen“ führen.

Gebisse mit durchlaufenden Ringen wirken ausschließlich auf Zug. Bei Zügelanzug wird der Druck über die Zunge auf den Unterkiefer weitergeleitet. (Eventueller Druck auf das Genick entsteht hierbei nicht durch das Gebiss, sondern über das Reithalfter)

Durch die beweglichen Ringe kann eine unruhige oder unerfahrene Reiterhand abgefedert, bzw. ausgeglichen werden. Außerdem kann das Pferd das Gebiss durch Anspannen der Zunge etwas anheben und dadurch zu starkem Druck durch Zügelanzug kurzfristig ausweichen.

Grundsätzlich sind Ringtrensen für jedes Pferd und jeden Ausbildungsstand geeignet. Gerade für das Anreiten von jungen Pferden oder für Reitanfänger sind Gebisse mit durchlaufenden Ringen besonders empfehlenswert.

Ringtrensen sollten in der Größe so gewählt werden, dass sie die Lefze nicht einklemmen und der Abstand zwischen Ringloch und Maulwinkel nicht größer als 0,5 cm pro Seite beträgt.

Olivenkopf-, D-Ring- und Schenkeltrensen wirken wie Wassertrensen ausschließlich auf Zug. Der Druck wird bei Zügelanzug über die Zunge auf den Unterkiefer weitergeleitet. Die Zügelhilfen werden im Vergleich zu Wassertrensen direkter übertragen. Die Bewegungen unruhiger oder ungeübter Reiterhände werden nicht abgefedert, sondern direkt auf die Zunge geleitet.

Da das Mundstück fest am Ring angebracht ist, liegt es besonders ruhig im Pferdemaul. Durch die weichen Übergänge zu den Seitenteilen sind diese Gebisse besonders maulwinkelschonend. Außerdem besteht durch die Auflagefläche der Seitenteile eine zusätzliche seitliche Anlehnung, die z. B. das Reiten von Wendungen und die Begrenzung am äußeren Zügel (verwahrende Zügelhilfe) erleichtert.

Die seitliche Anlehnung von D-Ring und Schenkeltrensen ist im Vergleich zu Olivenkopftrensen stärker. Je größer die Kontaktfläche zwischen Seitenteil und Lefze, desto größer ist auch die seitliche Einwirkung.

Diese Gebisse eignen sich besonders für Pferde mit empfindlichen Maulwinkeln, für Pferde, die dazu neigen über die Schulter auszubrechen (z.B. beim Abwenden oder beim Anreiten von Sprüngen) oder für Pferde, die ein sehr unruhiges Maul haben und mit dem Mundstück einer Ringtrense zu sehr „spielen“.

Nicht zu empfehlen sind diese Gebisse für junge Pferde zum Anreiten (allererste Phase, wenn das Pferd noch gar kein Gebiss kennt) sowie für Reiter mit unruhiger oder harter Hand und Reitanfänger.

Trensen mit festen Seitenteilen sollten in der Größe so gewählt werden, dass sie relativ dicht am Maulwinkel anliegen, aber die Lefze nicht einklemmen – in der Regel 0,5 bis 1 cm kleiner als Ringtrense.

Bei Multi Ring Trensen verteilt sich der Druck bei Zügelanzug zunächst über die Zunge auf den Unterkiefer und dann auf das Genick. Dadurch erhält der Reiter bei stark werdenden und sich nach oben entziehenden Pferden wieder mehr Kontrolle, denn durch den Druck auf das Genick reagieren Pferde in der Regel mit Herabsenken des Kopfes.

Für Pferde, die sich eher nach unten entziehen und dazu neigen sich zu verkriechen, sind diese Gebisse nicht empfehlenswert.

3-Ring Gebisse:

Bei 3-Ring Gebissen ist dieser Effekt noch deutlicher, da die Hebelwirkung durch die Länge des Seitenteils noch größer ist. Die optimale Wirkung wird hier bei Verwendung von 2 Zügelpaaren erzielt. Der Hauptzügel im großen Ring wirkt auf Zug (Zunge und Unterkiefer), das 2. Zügelpaar im unteren Ring kann bei Bedarf über das Backenstück Druck auf das Genick (Nackenband) ausüben. Voraussetzung hierfür ist natürlich eine geübte und gefühlvolle Reiterhand.

zu beachten:

Das Pferd ist im Bereich des Nackenbands sehr empfindlich. Unter dem Nackenband liegen Schleimbeutel, die sich bei zu langem und starkem Druck entzünden können. Über das Genick sollte dementsprechend nur dosiert eingewirkt werden.

Bei Druck auf das Genick reagiert das Pferd mit einem Herabsenken des Kopfes. Insbesondere beim Anreiten von Sprüngen sollte das Pferd jedoch in der Lage sein den Kopf so anzuheben, dass es den Sprung taxieren und sich ausbalancieren kann.

Gebisse mit Genickwirkung gehören deshalb ausschließlich in erfahrene und geübte Reiterhände.

Diese Gebisse wirken auf drei verschiedene Punkte am Pferdekopf: über die Zunge auf den Unterkiefer, durch Hebelwirkung der seitlichen Anzüge auf das Genick sowie über die Kinnkette auf den Unterkiefer. Die Zügelhilfe wird also auf die verschiedenen Druckpunkte am Pferdekopf verteilt. Dies ermöglicht dem Reiter eine bessere Einwirkung und Kontrolle, z. B. bei starken oder charakterstarken Pferden.

Reitkandaren sind in Dressurprüfungen ab einer bestimmten Klasse vorgeschrieben. Pelhams und Springkandaren werden hauptsächlich in Spring-, Gelände- und Jagdprüfungen eingesetzt, sind jedoch auch bei Freizeitreitern mit starken Pferden im Gelände beliebt. Eine korrekte Grundausbildung und -rittigkeit sollten Voraussetzung für die Verwendung solcher Gebisse sein.

Da der Unterkiefer des Pferdes sehr empfindlich und nur mit einer dünnen Hautschicht überzogen ist, bietet sich die Verwendung einer Kinnkettenunterlage als Polster an. In Springprüfungen bis Klasse M sind Pelhams ausschließlich in Verbindung mit einer Kinnkettenunterlage und Pelhamriemchen zugelassen. Ab Klasse M darf das Pelham auch mit zwei Zügelpaaren und ohne Kinnkettenunterlage verwendet werden.

Der obere Ring wird in das Backenstück der Trense / Kandare eingeschnallt. Die Kinnkette sollte so angebracht werden, dass der untere Baum bei Zügelanzug einen Winkel von 30 – 45° zulässt. (Bild) Es ist darauf zu achten, dass die Kinnkette korrekt ausgedreht ist.

Aufgrund der festen Seitenteile sollten diese Gebisse in der Größe so gewählt werden, dass sie relativ dicht am Maulwinkel anliegen, aber die Lefze nicht einklemmen – sie sind in der Regel ½ bis 1 cm kleiner zu wählen als Wassertrensen.

Zu beachten: Das Pferd ist im Bereich des Nackenbands sehr empfindlich. Unter dem Nackenband liegen Schleimbeutel, die sich bei zu langem und starkem Druck entzünden können. Das Pferd reagiert bei Druck auf das Genick mit dem Herabsenken des Kopfes. Insbesondere beim Anreiten von Sprüngen sollte das Pferd jedoch in der Lage sein den Kopf zu heben, um den Sprung taxieren und sich ausbalancieren zu können. Gebisse mit Genickwirkung gehören deshalb ausschließlich in erfahrene und geübte Reiterhände. Bei zu starkem Anzug des unteren Zügels wird die Zunge zwischen Gebissstück und Unterkiefer fixiert. Zu langer und starker Druck kann die Zunge einklemmen und die Durchblutung stören.

Das Hackamore wirkt bei Zügelanzug zunächst auf das Genick, dann gleichmäßig weiter auf die Kinngrube und den Nasenrücken. Die Einwirkung erfolgt also über drei verschiedene Punkte am Pferdekopf. Das Hackamore wird in der Regel gebisslos verwendet, weshalb die Zunge bei dieser Zäumung komplett entlastet ist.

Das Hackamore muss so verschnallt sein, dass zwischen Nasenrücken (nicht freitragendes Nasenbein) und dem Nasenriemen zwei Finger Platz haben. Das Backenstück wird in den oberen Ring geschnallt, die Zügel in den unteren Ring am Ende des Seitenteils.

Bei Bedarf kann bei sogenannten Kombi Hackamores zusätzlich ein Gebiss eingeschnallt werden, sodass alle vier Druckpunkte am Pferdekopf genutzt werden können.

Zu empfehlen für Pferde, die eine Verletzung im Maul haben oder mit Gebissen oder Druck auf der Zunge unzufrieden laufen. Nicht geeignet für junge Pferde und Reitanfänger. Bei einer gebisslosen Zäumung sind einseitige Zügelhilfen nur bedingt möglich. Der Reiter sollte deshalb in der Lage sein, sein Pferd mit Kreuz- und Schenkelhilfen durch die Wendung zu reiten.

Bislang nur mit den 4 Halsenden. Wir behalten aber gerne im Hinterkopf, dass Interesse an weiteren Enden besteht.

Nein, bislang nur in der normalen Extra Grip Version.

(Soft Point) Das Rad ist aus Messing, der Rest aus hochwertigem Edelstahl. So sind sie besonders bruchsicher!

Die Comfort Roller sind deutlich breiter und daher weicher. Je breiter die Auflagefläche ist, desto besser wird der Druck verteilt.

Sporen aus Edelstahl und Argentan können aufbereitet werden. Auch fehlende Rädchen können in der Regel von Sprenger neu eingesetzt werden, vorausgesetzt der Dorn ist noch intakt.

Bei der Wahl der geeigneten Sporen geht es an vorderster Stelle immer um das Wohl des Pferdes, das man durch den Sporeneinsatz auf keinen Fall verletzen möchte. Sporeneinsteiger sollten deshalb zunächst mit abgerundeten und nicht zu langen Sporen reiten, bis sie geübt genug sind, den Sporen sinnvoll einzusetzen.

Bei der Wahl der richtigen Sporen solltest du verschiedene Faktoren bedenken.

Wie steht es um das Alter und den Ausbildungsstand von Dir und Deinem Pferd?

Nur wer bereits einen ausbalancierten Sitz und eine ruhige Schenkellage hat, ist in der Lage die Sporen korrekt und sinnvoll einzusetzen. Aber nicht nur bei ungeübten Reitern, auch bei jungen Pferden sollte anfangs auf den Einsatz von Sporen verzichtet werden. Sie müssen sich erst einmal an die flache Wade des Reiters gewöhnen, die treibenden Hilfen kennen- und verstehen lernen und Vertrauen zum Reiter und seinen Hilfen aufbauen.

Im weiteren Verlauf der Ausbildung sollte man zunächst Sporen mit weicherer Einwirkung verwenden und bei Bedarf den Einwirkungsgrad verstärken. In verschiedenen Ausbildungsphasen kann auch der kurzfristige Einsatz stärkerer Sporen hilfreich sein, um anschließend wieder zu einem „Weicheren“ zu wechseln.

Wie ist der Charakter Deines Pferdes?

Der Charakter spielt bei der Auswahl der Ausrüstung immer eine wichtige Rolle, so auch bei der Wahl der passenden Sporen. Phlegmatische Pferde vertragen logischerweise stärkere Sporen als nervöse oder sehr gehfreudige Pferde.

Wie groß ist die Distanz zwischen Deinem Schenkel und dem Pferdebauch?

Reiter mit kürzeren Beinen und wenig Distanz zwischen Pferd und Schenkel kommen mit kürzeren Sporen aus. Reiter mit langen Beinen sollten auf längere Sporen zurückgreifen, damit das Bein ruhiger liegen kann. Für Extremfälle gibt es sogenannte „Schwanenhalssporen“, die zusätzlich nach oben gebogen sind und die Distanz zum Pferdebauch noch weiter verkürzen.

Wie sensibel ist Dein Pferd, vor allem im Fellwechsel?

Bei sehr sensiblen und empfindlichen (Fell und Haut) Pferden oder im Fellwechsel sollten unbedingt eher weiche Sporen oder Sporen mit breitem Rad eingesetzt werden. Häufig sind in solchen Fällen unsere Comfort Roller Sporen ideal, da das breite Rade bei Berührung rollt und keine Reibung am empfindlichen Fell entsteht.

In welcher Disziplin seid Ihr unterwegs?

Natürlich kommt es bei der Wahl der Sporen auch auf die gerittenen Disziplinen und die jeweiligen Bestimmungen und Regularien an. Im Westernreiten werden andere Sporen genutzt als bei den Englischen Disziplinen. In der Vielseitigkeit ist der Einsatz von Rädchensporen nur begrenzt zugelassen und in den einzelnen Disziplinen und Altersklassen gibt es Beschränkungen was die Länge der zugelassenen Sporen betrifft.

Grundsätzlich sollten die Sporen also vom Einwirkungsgrad eher weich/abgerundet gewählt werden, um die Einwirkung so weich wie möglich zu gestalten. Bevor allerdings das Bein durch einen zu kurzen oder zu stumpfen Sporen unruhig liegt, kann es durchaus sinnvoll sein auf etwas längere oder stärkere Sporen zu setzen, wenn diese entsprechend dosierter eingesetzt werden können und der Schenkel dadurch wieder ruhiger liegen kann. Der Reiter soll schließlich nicht dauerhaft mit den Sporen einwirken.

Wichtig ist, dass der treibende Schenkel nicht durch den Einsatz der Sporen ersetzt wird. Durch einen unsachgemäßen Einsatz von Sporen, kann ein Pferd abstumpfen oder im schlimmsten Fall verletzt werden.

Sporen gibt es aus verschiedenen Materialien, Qualitäten und Preisklassen. Wichtig ist bei allen Materialien, dass die Oberflächenbeschaffenheit der Sporen nicht zu Verletzungen führen kann.

Hochwertige Sporen sind aus rostfreiem, bruchsicherem Material wie zum Beispiel Edelstahl oder Argentan, haben eine gute Passform und weisen keinerlei scharfe Kanten auf, die ein Pferd verletzen oder das Leder des Stiefels/der Stiefelette beschädigen können.

Unsere Ultra fit und Ultra fit Extra Grip Sporen können durch Biegen an Deinen Fuß angepasst werden. Das Material (rostfreier Edelstahl) ist dabei bruchsicher und stabil.

Ob ein Sporen mit Rad schärfer ist als ohne lässt sich nicht pauschal beantworten. Das ist von Pferd zu Pferd unterschiedlich und auch abhängig von der Beschaffenheit des Rads oder Dorns. Manche Pferde reagieren stärker auf Sporen mit flachem Dorn-/Halsende, andere auf Sporen mit Rad.

Hier kannst Du Dir ganz einfach merken:
Bei Sporen ohne Rad gilt, je kantiger und schmaler der Dorn bzw. das Halsende, desto stärker ist die Wirkung.

Bei Sporen mit Rad gilt, je dicker das Rad, desto weicher ist die Wirkung. Rädchen mit Zacken wirken stärker ein als kreisrunde Rädchen.

Achte darauf, dass das Rädchen auf keinen Fall festsitzt. Um Verletzungen zu vermeiden, sollte es sich immer frei drehen können. Vor allem im Fellwechsel musst du achtsam sein. Dann kann es passieren, dass sich zwischen Rädchen und Dorn Haare und Schmutz festsetzen. Insbesondere rund um das Rad solltest Du Deine Rädchensporen also regelmäßig gründlich reinigen.

Die Gummis der System 4 und Bow Balance Steigbügel können repariert werden, wenn der Steigbügel ansonsten in völlig unbedenklichem und einsatzfähigem Zustand ist. Diese Reparatur darf ausschließlich durch Herm. Sprenger erfolgen.

Die von Sprenger produzierten Qualitätsprodukte haben in der Regel eine überdurchschnittlich lange Lebensdauer. Dennoch ist es wichtig, den Zustand der Produkte regelmäßig auf die Funktionstüchtigkeit zu überprüfen. Austauschen sollte man ein Produkt, sobald für Pferd oder Reiter ein Sicherheitsrisiko besteht. Zum Beispiel wenn durch einen Sturz der Steigbügel verbogen wurde.

Steigbügel müssen während des Reitens enormen Belastungen standhalten. Bitte achte deshalb darauf, dass Deine Steigbügel jederzeit in einwandfreiem Zustand sind.

Insbesondere nach Stürzen oder Schlägen des Bügels an die Bande, Wände oder Hindernisständer, sollte der Bügel und ggf. die Gelenke auf eine einwandfreie Funktion geprüft werden.

Die Trittfläche muss dem Fuß des Reiters genügend Halt und Grip geben. Gerade für Reitanfänger ist es wichtig, dass der Fuß sicher im Bügel steht.

Steigbügel mit einer Trittweite von 110mm sind bis zur Schuhgröße 38 zu empfehlen. Ab einer Schuhgröße von 39 bis 44 empfehlen wir Dir eine Trittweite von 120mm, und ab einer Schuhgröße von 45 solltest du Steigbügel mit einer Trittweite von 130mm wählen.

Steigbügelschoner verhindern, dass Dein Sattel und Deine Steigbügel zerkratzen oder schmutzig werden. So kannst Du sie langfristig schützen.

Bei einem Steigbügel mit gedrehter Öse kannst Du den Steigbügel einfacher wieder aufnehmen falls Du aus ihm rausrutscht. Außerdem kannst Du Deinen Schenkel noch enger an den Pferdebauch legen.

Durch die Gelenksteigbügel wird eine federnde Bewegung des Sprunggelenks zugelassen. Das hat zur Folge, dass die Gelenke, der Sehnenapparat und die Bänder entlastet werden. Außerdem erleichtern Gelenksteigbügel die Freigabe des Fußes im Falle eines Sturzes.

Für jeden Steigbügel bieten wir passende austauschbare Steigbügeleinlagen. Auf den einzelnen Produktseiten kannst Du nachlesen für welchen Steigbügel, welche der Einlagen passen.

Unsere Anti-Rutsch-Gummieinlagen, aus Vollgummi gefertigt, sind mit einer Noppenstruktur versehen und bieten Dir so einen optimalen Halt und Stabilität. Die rutschfesten Einlagen aus Edelstahl ermöglichen Dir, besonders bei feuchten Witterungsbedingungen, einen noch sichereren Halt im Steigbügel.

Unsere Flexcite Steigbügel sind eine Weiterentwicklung der Bow Balance Steigbügel. Neu ist, dass das Gelenk durch eine hermetische Abdichtung besonders geschützt ist. Die Flexcite Steigbügel erleichtern Dir ebenfalls das Herausgleiten des Fußes im Falle eines Sturzes, sind stoßdämpfend, rutschfest und sorgen für eine optimale Balance. Durch das moderne zeitlose Design sind sie außerdem ein richtiger Hingucker.

Unsere Steigbügeleinlagen gibt es aus Vollgummi, sowie aus rostfreiem Edelstahl.
Das Prinzip ist bei beiden Einlagen das gleiche. Man drückt die Einlage aus der Halterung des Steigbügels und kann dann die neue einfach reindrücken.