Alla återförsäljare som säljer våra produkter kan beställa dem. Det bästa är att fråga din återförsäljare.

I vissa fall är specialtillverkningar möjliga, t.ex. om man vill ha andra sidodelar på ett tandställning. I princip måste man dock alltid titta individuellt om den önskade ändringen är tekniskt genomförbar. Fråga gärna direkt hos oss eller hos en av våra återförsäljare.

Det krävs cirka 25 enskilda tillverkningssteg för att färdigställa en tandprotes. Grovt räknat tar tillverkningen av en tandprotesmodell – från gjutning till lagring – cirka en vecka.

Om bettet är för stort kan det uppstå en nötknäckareffekt, det vill säga att underläppen kläms och tryck uppstår i gommen. Men även med konventionella bett kan ledögonen ställa sig upp i gommen. De enkelt brutna TURNADO-bettet från Sprenger har därför en vridning av ledögonen med 45° framåt, vilket förhindrar tryck i gommen.

De flesta bett är tillverkade av metall, t.ex. rostfritt stål eller kopparlegeringar. Metall har fördelen att det är mycket hårt och tåligt och har en slät yta.

De största fördelarna med metalllegeringar som tandprotesmaterial är hög hållfasthet, hållbarhet och lång livslängd. Det finns dock betydande skillnader i kvalitet och funktionalitet mellan de tillgängliga legeringarna för användning i hästens mun.

Mycket populära är till exempel legeringar som stimulerar salivflödet.

Koppar och järn är lämpliga för detta ändamål på grund av sina naturliga oxidationsegenskaper, som stimulerar hästens tuggaktivitet. Nackdelen med järnbett är att oxideringen ger upphov till rost, som måste avlägsnas före ridning.

Nackdelen med koppar är att ren koppar är för mjuk för att klara belastningarna i hästens mun, den måste härdas med tillsatser. Här blir det intressant, eftersom de legerade metallerna påverkar kopparns oxidationsbeteende och därmed också bettets funktionalitet. Konventionella kopparlegeringar härdas med aluminium – det är billigt och enkelt att bearbeta. Det har dock visat sig hindra den önskade oxidationsprocessen.

Sprengers legering Sensogan härdas med spårämnet mangan, vilket innebär att oxidationen inte påverkas.

De största fördelarna med metalllegeringar som tandprotesmaterial är hög hållfasthet, hållbarhet och lång livslängd. Det finns dock betydande skillnader i kvalitet och funktionalitet mellan de tillgängliga legeringarna för användning i hästens mun.

Kopparlegeringar är till exempel mycket populära. Koppar är lämpligt som material för bett på grund av dess naturliga oxidationsegenskaper, eftersom det stimulerar hästens tuggaktivitet. Eftersom ren koppar är för mjuk för att tåla belastningen i hästens mun måste den härdas med tillsatser. Här blir det intressant, eftersom de legerade metallerna påverkar kopparns oxidationsbeteende och därmed också bettets funktionalitet.

Rostfritt stål är en legering av järn, krom och nickel som har en särskilt hög hållfasthet. Det är smakneutralt och har inga köpfrämjande egenskaper. Rostfria bett importeras vanligtvis från Mellanöstern och Fjärran Östern och kan – beroende på tillverkare – uppvisa enorma kvalitetsskillnader. Alla rostfria bett från SPRENGER kontrolleras i detta avseende och uppfyller de högsta kvalitetsstandarderna

Sensogan och Aurigan är kopparlegeringar som har utvecklats speciellt för användning i hästens mun. Sammansättningen baseras på vetenskapliga rön och har undersökts toxikologiskt av Veterinärhögskolan i Hannover och bedömts som ofarlig. Båda materialen främjar salivflödet och hästens tuggaktivitet. Sensogan är en vidareutveckling av Aurigan och har nu ersatt detta material.

Materialet och principen för bettstyckena är mycket lika, men Nathe (18 mm eller 20 mm) är tjockare än Duo (16 mm). Duo kan, beroende på sida, användas med lätt tungfrihet eller som rak stång, medan Nathe-bettet smalnar av i mitten på båda sidor (upptill och nedtill). Nathe-bett har ett stort urval av olika sidodelar för att tillgodose alla behov.

Alternativ i plast: Duo (dock stång) eller Nathe, finns i enkel, dubbel brytning och som stång.

Metall är alltid en omställning jämfört med plast, eftersom materialet är hårdare. Vissa hästar behöver tid för att vänja sig.

Med en stång fördelas trycket jämnt över hela tungan. Effekten förstärks när tyglarna dras åt. Gummistänger är vanligtvis mycket tjocka och utövar ofta tryck på tungan även utan att tyglarna dras åt. Materialet är ganska mjukt, men har en grov yta och kan orsaka friktion om salivflödet är för lågt. Det är inte korrekt att tala om en ”skarp” effekt. Det beror på hästens känslighet, utrymmet i hästens mun och ryttarens hand.

Den grova ytan i mitten av Turnado-bettets enkla brytning är en sandblästring som endast tjänar som optisk markering. Det handlar inte om ett annat material, utan endast om den uppruggade ytan på bettet som är tillverkat av Sensogan. På så sätt kan man bättre skilja Turnado-bettet från vanliga enkla brytningsbett.

Fördelen med detta specialvinklade bett, där leden i mitten är lutad 45° framåt, är en jämn tryckfördelning på båda halvorna av tungan. Hos normala enkelbockade bett är den ena bettbenet alltid längre än det andra på grund av tillverkningsprocessen. På sidan med den längre bettskenan överförs därför mer tryck på tungans kant och underkäken än på den andra sidan.

Vid långvarig eller särskilt intensiv användning av bettet kan den grova ytan med tiden bli mindre eller försvinna. Detta har dock ingen inverkan på bettetets funktion.

En stålsjäl används ofta i plast- eller gummibett och gör munstycket särskilt stabilt. Denna stabilitet gör inte bara att du kan ha glädje av bettet i många år. Den ger också säkerhet för ditt häst, eftersom bettet inte kan spricka eller gå sönder i hästens mun.

Jämfört med metallbett är plast- och gummibett betydligt mjukare och bör inte komma i kontakt med hästens tänder. Alla Duo-bett (flexibelt, vitt plast) från SPRENGER är livsmedelsgodkända, lösningsmedelsfria och innehåller inga mjukgörare. Alla SPRENGER Duo- och gummibett är utrustade med en stålkärna för ökad säkerhet, så att de inte kan bitas igenom.

När du använder gummibett, se till att ditt häst producerar tillräckligt med saliv. Gummibett kan bli obehagliga för hästar med för lite salivflöde och skava sårt i mungiporna (”gummigummieffekt”).

På grund av de mjuka materialegenskaperna hos plast- och gummibettstycken ger SPRENGER ingen garanti mot avbitning.

Vi använder högkvalitativa beläggningar på våra produkter för att förbättra deras utseende och hållbarhet. Observera att beläggningar i princip är ytbehandlingar som slits bort med tiden vid intensiv användning. Undvik kontakt med aggressiva rengöringsmedel och vassa föremål för att kunna njuta av din produkt under lång tid.

Enkla brutna bett påverkar underkäken via tungan. När tyglarna dras åt lyfts leden i mitten av munstycket något, vilket avlastar tungans mitt och leder trycket mer till tungans kanter.

Vid dubbelt brytande bett fördelades trycket vid tygeldrag omedelbart över en större yta av tungan än vid enkelt brytande bett.

Alla dubbla och enkla SENSOGAN-bett från SPRENGER är anpassade efter hästens anatomiska behov, så att ryttarens hjälper blir mer effektiva.

Dubbelbrytna bett har kortare ben än enkelbrytna bett, och dessa ben är förbundna med varandra genom ett mittstycke. Detta gör att trycket fördelas jämnare och över en större yta på tungans halvor, utan att mittdelen trycker mot gommen. Trycket som uppstår när tyglarna dras åt fördelas alltså över en betydligt större yta på tungan och leds vidare till underkäken än med enkelbrytna bett.

Effekten av ett stångbett beror i hög grad på bettets utformning, form och material.

En rak eller lätt böjd stel stång utövar ett jämnt tryck över hela tungans bredd och ligger stadigt i munnen. Jämfört med böjda bett utövar raka stänger mindre tryck på tungans kanter och läpparna, men däremot mer på tungans mitt.

Det betyder inte att man inte kan påverka hästen försiktigt med en rak bettstång, men det är viktigt att notera att ett kraftigare drag i tyglarna med en (rak/lätt böjd, stel) bettstång påverkar tungan mer än med ett (normalt) brutet bett. Effekten kan därför bli starkare i denna situation. Detta bekräftas också av MAX-Control-bett, som vi sedan decennier tillbaka framgångsrikt använder på hästar som ibland blir starka

Enkelt brytbara bett påverkar underkäken via tungan. När tyglarna dras åt lyfts leden i mitten av munstycket något, vilket avlastar tungans mitt och leder trycket mer till tungans kanter. Hos dubbelt brytbara bett fördelas trycket över en större yta av tungan än hos enkelt brytbara bett när tyglarna dras åt. Alla dubbelt brytbara SENSOGAN-bett från SPRENGER är anpassade efter hästens munanatomi, så att ryttarens hjälper blir mer effektiva.

Traditionella enkelbrokiga bett har på grund av tillverkningsprocessen alltid olika långa bettben, vilket innebär att det alltid utövas något mer tryck på ena sidan. Därför bör man regelbundet vända på dessa bett.

Våra Dynamic RS- och Turnado-bett löser detta problem. Leddet i mitten är lutat 45°, vilket gör att bettets sidor vilar jämnt på tungan och möjliggör en jämn verkan. Det är därför inte nödvändigt att vända bettet regelbundet. Det enkelt brutna novocontact-bettet rekommenderas särskilt för känsliga hästar som tenderar att rulla in sig. KK-bettet används för hästar som inte reagerar adekvat på dubbelt brutna eller normala enkelt brutna bett och som är starka i anslaget.

Konventionella dubbelt brytbara bett har ett mittstycke som inte är vinklat. Ledögonen ligger upprätt mellan tungan och gommen, vilket kan orsaka obehagliga tryckpunkter på tungan eller i gommen.

KK Ultra-bettet har en mittdel som är lutad 45°. Detta har förbättrat effekten avsevärt. Dynamic RS-bettet är dessutom ergonomiskt format och möjliggör en mjuk men direkt effekt. Det rullande elementet i WH Ultra-bett främjar munaktivitet, koncentration och tuggning hos hästen. Detta leder ofta till avslappnade käkmuskler och överlinje, samt mer harmoni och bättre eftergivenhet. Dubbelt brytade novocontact-bett är idealiska för hästar som ibland blir starka, men som är för känsliga för att använda bett med starkare verkan.

Det finns även stångbett. Dessa hör hemma i erfarna, känsliga ryttarhänder. Man kan välja mellan styva raka stänger (rekommenderas för hästar som blir starka, går mot handen eller lägger sig på handen), flexibla raka stänger (rekommenderas för hästar som ibland blir stela eller visar sig vara ogenomträngliga i vissa situationer) och stångbett med tungfrihet (rekommenderas för hästar som går mot handen, har särskilt köttiga tungor eller för att korrigera tungproblem hos hästar som upplever tryck på tungan som obehagligt och undviker detta genom att dra upp eller sträcka ut tungan).

Vid 3-ringbett fördelas trycket vid tygeldragning över tungan till underkäken och nacken. För hästar som drar sig tydligt uppåt kan ett 3-ringbett vara rätt val.

Genom hävstångseffekten hos 3-ringbettan utövas tryck på nacken, vilket hästarna vanligtvis reagerar på genom att sänka huvudet. Ryttaren kan då återigen påverka via tungan. Hävstångseffekten kan varieras genom olika tygelalternativ.

Förutsättningen för detta är naturligtvis en erfaren och känslig ryttare. För hästar som tenderar att dra sig undan och gömma sig är dessa bett inte att rekommendera.

Med alla olika utföranden och former av stångbett kan man snabbt tappa överblicken. Särskilt tungfriheten är en viktig punkt som du bör tänka på när du väljer bett. Medan stångbett med tungfrihet är anatomiskt formade och även vid tygelspänning belastar tungans kanter snarare än tungans mitt, fördelas trycket vid stångbett utan tungfrihet över hela tungan. För dig och ditt häst betyder det att du bör välja tungfrihet om ditt häst bara ibland går mot handen. Men om det går kraftigt mot tyglarna och du vill ha en starkare effekt kan du prova ett stångbett utan tungfrihet. Och observera: Vissa hästar har en särskilt tjock och köttig tunga. De har nytta av större tungfrihet.

Bett med genomgående ringar verkar uteslutande på dragkraft. De rörliga ringarna kan kompensera för en orolig eller oerfaren ryttarhand. Dessutom kan hästen lyfta bettet något genom att spänna tungan och därmed undvika starkt tryck under en kort stund. I princip är vattenbett lämpliga för alla hästar och alla träningsnivåer och rekommenderas särskilt för unga hästar eller nybörjare.

Bett med fasta sidodelarna, såsom olivhuvud-, D-ring- och skenbett, verkar också uteslutande på underkäken genom drag på tungan. Jämfört med vattenbett överförs här tygelhjälpen mer direkt. Munstycket är fastsatt vid ringen och ligger därför särskilt stilla i hästens mun. Dessutom finns ett extra sidostöd som underlättar t.ex. ridning i svängar och begränsning av den yttre tygeln. Ju större kontaktytan mellan sidodelen och läppen är, desto större är också den sidledsverkande kraften.

Det finns även bett med extra påverkan på nacken, såsom multiringbett, 3-ringbett och fillbett, samt bett med extra påverkan på nacken och underkäken, såsom pelham, kandare och springkandare. Mer information om våra sidostycken finns i vår PDF-fil ”4 steg till rätt bett”.

Nötknäppareffekten avser antingen trycket från leddet i enkelt brutna bett i gommen och/eller fastklämning av tungan och underläppen genom de upprättstående bettbenen. Detta kan inträffa hos hästar med en särskilt platt gom eller ett bett som är betydligt för stort eller för tjockt för hästen. Med ett passande bett elimineras nötknäckareffekten praktiskt taget, eftersom munvinklarna begränsar upprättandet av bettet.

Vid användning av kandare och underläggsmunstycke får olika material (metaller eller plast) kombineras. Undantag: kombinationer som bevisligen är skadliga för hälsan. (Källa: LPO 2018, s. 83 och s. 291).

Ofta är spänningen problemet, särskilt hos hästar med liten mun och/eller kort munspalt. Kandaren bör inte vara för tjock och inte komma i kontakt med underläppen. Om det inte beror på spänningen kan det också vara så att kandarens anatomiska form inte passar ditt häst. Därför är det alltid viktigt att kontrollera hur mycket utrymme det finns i hästens mun och hur de anatomiska förhållandena ser ut för att kunna välja en lämpig kandar

HO Kandare är ett fantastiskt tränsbett som fungerar för många hästar och som också är särskilt lämpligt för att vänja hästar vid träns. Det har en lätt tungfrihet och är totalt sett lätt böjt och framåtlutat. Tungan har mer utrymme än med en rak stång. Det uppstår inget tryck på gommen. Här hittar du vårt utbud av träns och respektive beskrivningar.

- Underläppen bör ha samma bredd och form som ett normalt tränsbett, tjocklek 12–14 mm.
- Kandaren ligger djupare i munnen och bör sluta tätt intill munvinkeln. Välj därför i regel en storlek mindre än underläppen.
- Spänn fast hakkedjan så att det blir en vinkel på ca 30° till 45° mellan munnen och underläppen.
- Bettet får inte vidröra varandra när tyglarna är i taget

Om bettet är utslaget (vid ringhålen eller lederna) eller har vassa kanter. Plast- och gummibett bör regelbundet kontrolleras för tandmärken eller materialskador och bytas ut vid tveksamhet.

Nej. Det är absolut inte nödvändigt för högkvalitativa bettstycken – så länge det inte finns några vassa kanter på munstycket eller ringhålen.

Det beror helt på hur ofta och för hur många hästar det används. Erfarenhetsmässigt håller Sprenger metallbett 5-7 år. Senast när det börjar bli slitet/skarpt vid ringhålen eller ledögonen bör det bytas ut.

Ett olämpligt bett kan påverka hästens ridbarhet. Beroende på bettets form och användning kan det till och med uppstå skador, t.ex. i mungipan på grund av för stora eller för små bett. Huvudskakningar, öppnande av munnen, gömande bakom tyglarna eller överreaktion på tygelhjälpmedel kan tyda på ett olämpligt bett.

Det beror på tjockleken på gummiskivorna. Med normala gummiskivor behövs inte ett större bett. Det är dock viktigt att mungiporna inte kläms fast. Ett bett i en storlek större innebär 1 cm, alltså 0,5 mm mer utrymme på varje sida. Det innebär alltså mer utrymme än vad bettskivorna tar upp, och bettet kan då bli för stort.

Om hälsoproblem kan uteslutas som orsak till ”hetlevradheten” kan detta vara en bra lösning. Beroende på problemet finns det olika typer av bett som kan användas, t.ex. stångbett eller hävstångsbett, såsom 3-ringbett eller pelhambett. Ryttaren bör dock i alla fall ha lärt sig att ge känsliga hjälper.

Tandgnissling kan ha många orsaker, och ett byte av tandställning är oftast inte tillräckligt för att uppnå fullständig framgång. Det är också viktigt att hela tränset sitter bra. Det får inte trycka mot öronen eller klämma åt nervbanorna. Särskilt hos unga hästar brukar problemet bli bättre med ökad ridbarhet. WH Ultra kan vara något för din unga häst. Hjulet i mitten stimulerar tuggaktiviteten och får därmed käkmuskulaturen att slappna av.

Vi rekommenderar gärna en anatomiskt anpassad dubbel- eller enkelbrytad vattenbiss (KK Ultra eller Turnado) med en tjocklek på 16 mm.

För unga hästar som ännu inte är vana vid bettet bör man välja ett betsel som inte utövar för mycket tryck på tungan eller munnen. Unga hästar har oftast varken en stadig kontakt eller står på hjälperna. I regel är ett vattenbett som varken är för tjockt eller för tunt lämpligt. För tjocka bett kan vara obehagliga för hästen och orsaka tryckmärken, medan för tunna bett kan verka för starka.

För unga hästar som redan är vana vid bettet och ryttarens hjälper kan man också använda ett träns med fast ring, t.ex. ett olivhuvudträns. Ett sådant bete ligger lugnare i hästens mun och på tungan, vilket kan ha en positiv effekt på unga hästar med orolig ansats eller hästar som leker för mycket med bettet.

Turnado eller KK Ultra är i regel ett bra val för inridning. Dynamic passar också bra, framför allt för hästar med liten, smal mun och tjock tunga. Om det finns tillräckligt med utrymme mellan tungan och gommen rekommenderar vi KK Ultra. Detta är vår bästsäljare bland träningsbett.

I alla fall måste man arbeta på att skapa förtroende för ryttarens hand. Detta kan uppnås genom en bettform med mjuk tryckfördelning (t.ex. enkelt brutet novocontact-bett) eller genom valet av material (t.ex. plast).

- Ofta beror detta på ett ridbarhetsproblem som måste arbetas med under den vidare träningen. För att korrigera detta kan man till exempel använda bett som blir styvare vid en viss trycknivå (MAX Control). Om hästen blir stark har ryttaren en effektivare påverkan, och om hästen ger efter blir bettet mjukare igen. Viktigt: bettet bör i detta fall användas som ett korrigerande betsel och är inte avsett för daglig användning. Lösningen på detta problem kan endast uppnås genom korrekt träning.

- Med det enkelt böjda KK-bettet är tryckfördelningen något annorlunda än med ett konventionellt enkelt böjt bett, vilket innebär att effekten vid tygeldrag kan bli något intensivare under en kort stund för att så snabbt som möjligt återgå till en mjuk känsla i ryttarens hand.

Kontrollera spännen, passform och storlek. Det kan hända att hästen har tryckpunkter i munnen och därför reagerar så. Om reaktionen snarare är lekfullhet eller distraktion kan man prova att byta till ett enkelt brutet bett och/eller ett olivhuvudbett. Här är rörelsen i munstycket mindre, respektive bettet ligger lugnare tack vare den fasta sidodelen.

- Det finns tandprotesmaterial som genom oxidation stimulerar salivflödet och tuggaktiviteten, till exempel Sensogan.

- För hästar som har mycket spända underkäksmuskler och därför tenderar att vara ”tröga” kan man använda bett som är mycket rörliga och flexibla. Till exempel dubbelt brytbara vattenbett eller WH Ultra, med ett rullande element i mittdelen.

- Vid korta munöppningar spänns bettet ofta för hårt, vilket kan leda till skavsår ovanför mungiporna. Det är därför viktigt att inte välja ett för stort bett och att spänna det korrekt.

- I sådana fall är bett med raka bettben lämpliga.

Olivenhuvudbett av metall är lämpliga för hästar med känsliga mungipor i den yttre delen. Om en häst har problem i den inre delen av mungipan kan detta också bero på fel storlek eller felaktig fastspänning. Gummibett är mindre lämpliga i sådana fall, eftersom de har en mjuk och grov yta och kan förvärra problemet genom friktion (gummipennseffekt).

- Sköt munvinkeln väl, håll den alltid mjuk och smidig

- Använd bett med slät yta, inga gummibett

- Undvik friktion = kontrollera bettets storlek

- Munvinkeln ska inte klämmas eller komma i kontakt med ringhålet

- För stora bett glider lätt eller skaver på utsidan av munvinkeln, särskilt vid mer köttiga munvinklar

För känsliga hästar med lite utrymme i munnen och/eller tjocka tungor är de anatomiska och ergonomiskt formade bettmodellerna särskilt lämpliga, eftersom de utnyttjar utrymmet i munnen optimalt.

Bett med fasta sidostycken ligger lugnare. Prova eventuellt ett enkelt brutet bett, då blir det mindre rörelse i munstycket och det lockar mindre till lek.

- Alltid betrakta varje enskilt fall. Det är mycket viktigt att undersöka orsaken. Ju mer exakt man kan identifiera i vilka situationer problemet uppstår, desto bättre kan man dra slutsatser om valet av bett.

- Hälsoproblem måste uteslutas.

- Ofta hjälper bett som tar bort trycket från tungan eller fördelar det jämnt (t.ex. Dynamic RS, novocontact, Comfort Mouth stångbett, ...).

- Kontakta oss gärna direkt

Vanligtvis lägger hästar tungan över bettet för att undvika trycket på tungan. Här bör trycket från tungan minskas eller fördelas bättre. I första hand genom mindre handinverkan eller genom ett anatomiskt anpassat bete, t.ex. våra Dynamic RS-bett, som ger tungan lite mer utrymme tack vare sin ergonomiska form. Om du har särskilda frågor om detta är du välkommen att kontakta Sprenger direkt eller någon av våra återförsäljare.

Kontrollera bettet. Finns det vassa kanter eller är det slitet vid ledögonen eller ringhålen? Ibland kan det också hjälpa att prova ett annat bete. Om bettet är ganska tjockt kan det i mycket sällsynta fall hända att det inte finns tillräckligt med utrymme efter tandbehandlingen (slipning av framtänderna) och att man måste byta till ett tunnare bete.

Det beror på var skadorna uppstår. Om mungiporna är mycket köttiga på insidan bör man kanske inte använda ett olivhuvud, utan en vattenbiss och hellre en rak bettform – naturligtvis inte för tjock! Bettets bredd måste passa (varken för stort eller för litet) och bettet bör inte vara för högt fastspänt. Vi skulle rekommendera en KK Ultra i 14 eller 16 mm tjocklek eller Turnado. Om tungan är tjock, även en Dynamic RS – men helst som vattenbiss.

· Här bör man under träningen arbeta med att slappna av käken och nackmuskulaturen.

· För hästar som har mycket spända underkäksmuskler och därför tenderar att vara ”tröga” kan man använda bett som är mycket rörliga och flexibla. Till exempel dubbelt brytbara vattenbett eller WH Ultra, med ett rullande element i mittdelen.

- Även här är det inte möjligt att göra någon generell uttalande, utan varje enskilt fall måste bedömas individuellt.

- I regel väljer man i sådana fall en tunnare tandprotes och en böjd form.

Bett med en relativt rak form eller stångbett belastar vanligtvis läpparna och mungiporna mindre än böjda bettformer.

Nej. Sådana generella uttalanden gäller aldrig alla hästar. Här måste man ta hänsyn till hästarnas individuella anatomiska förutsättningar och behov. Stångbett kräver dessutom en erfaren och känslig ryttarhand och rekommenderas endast om hästen redan är väl van vid hjälperna. De kräver en jämn tygelhantering och vinklas vid ensidiga tygelhjälpmedel. Det är till exempel inte möjligt att träna ställning och böjning med stångbett

Hästarnas naturliga tuggrörelser är mycket viktiga och ett tecken på tillfredsställelse och avslappning. Hos många hästar kan tuggrörelserna förbättras och stimuleras genom oxidation av kopparlegeringar, t.ex. Sensogan, vilket ökar acceptansen för bettet.

En skenbit är i princip som ett olivhuvud- eller D-ringbett med förlängda stänger på sidan. Den ligger lugnt i munnen och fungerar som en sidobegränsning, t.ex. för hästar som tenderar att bryta ut över axeln, och kan inte dras genom munnen tack vare de långa stängerna.

- Runda bettringar är inte fastsatta på munstycket och kan rotera i ringhålen. Munstycket kan därför röra sig oberoende av bettringen och är relativt flexibelt.

- På olivhuvudbett är bettringen fast monterad på munstycket och ligger därmed stadigare i munnen och på tungan. Påverkan på tungan blir därmed mer direkt och läget i hästens mun stadigare. Tack vare de mjuka övergångarna till bettringen är dessa bett skonsamma mot mungiporna och begränsar lätt.

Ju större ytan vid munvinkeln är, desto mer begränsning och ram ger jag hästen.

Ett D-ringbett ligger betydligt lugnare i hästens mun än ett vattenbett tack vare D-ringen som är fäst vid munstycket. Ringarna ska sluta tätt intill munvinkeln. Genom den laterala begränsningen stödjer ringen vid ridning i svängar. Med D-ringbett och bett med fasta sidodelarna kommer ryttaren direktare fram med tygelhjälpen, eftersom varje hjälp via handen leds direkt till tungan.

Olivehead-, D-ring- och skenbensbett påverkar underkäken när tyglarna dras åt över tungan. Tyglarna överförs mer direkt jämfört med vattenbett. Rörelser från oroliga eller oerfarna ryttarhänder överförs direkt till tungan. Eftersom munstycket är fastsatt i ringen ligger det särskilt stilla i hästens mun. Tack vare de mjuka övergångarna till sidodelarna är dessa bett särskilt skonsamma mot munvinkeln. Dessutom ger sidodelarnas stödytor en extra sidobegränsning, vilket underlättar t.ex. ridning i svängar och begränsning vid den yttre tygeln (skyddande tygelhjälp).

Den laterala begränsningen av D-ring- och skenbensbett är starkare jämfört med olivhuvudbett, eftersom ju större kontaktytan mellan sidodelen och munvinkeln är, desto större är också den laterala begränsningen. Dessa bett är särskilt lämpliga för hästar med känsliga munvinklar, för hästar som tenderar att bryta ut över axeln (t.ex. vid vändningar eller vid hopp) eller för hästar som har en mycket orolig mun och ”leker” för mycket med munstycket på ett ringbett.

Det beror alltid på hästen (anatomi, karaktär, träningsnivå), situationen och naturligtvis ryttarens kvaliteter. När det gäller bett med hävstångseffekt fördelas till exempel trycket från tygelhjälpen på flera verkningspunkter. Detta förment ”skarpare” bett i en känslig ryttares hand kan vara mjukare än ett förment mjukt bett, där ryttaren börjar ”dra” och hela trycket hamnar på endast en verkningspunkt (vanligtvis tungan).

Nej. Begreppet vattenbiss betecknar endast den genomgående ringen på sidan. Ursprungligen fanns det endast enkelbrytade vattenbissar, tills man med tiden uppfann den dubbelbrytade bettformen.

Vid 3-ring- och multiringbettsel fördelas trycket vid tygeldrag först över tungan till underkäken och sedan till nacken. Detta ger ryttaren mer kontroll över hästar som blir starka och drar sig uppåt, eftersom hästar vanligtvis reagerar på trycket på nacken genom att sänka huvudet.

Effekten är ännu tydligare hos 3-ringbett, eftersom hävstångseffekten blir ännu större på grund av sidodelens längd. Optimal effekt uppnås vid användning av två tygelpar. Huvudtyglarna i den stora ringen verkar på tungan och underkäken, medan det andra tyglarparet – fastspänt i den nedre ringen – vid behov kan utöva tryck på nacken via kindstycket. Förutsättningen för detta är naturligtvis en erfaren och känslig ryttarhand

Ett häst visar vanligtvis sin preferens eller aversion för ett visst bett när det rids. Med lite övning kan man, genom att observera de anatomiska förhållandena, dra slutsatsen vilken bettform som bör vara mest bekväm för hästen. Här spelar till exempel avståndet mellan över- och underkäken, tungans tjocklek, gommens utformning och underkäkens beskaffenhet en roll.

Oavsett om det är känsligt eller starkt: Stångbett är, beroende på utförande, lämpliga för helt olika hästtyper. Urvalet är enormt och beroende på modell kan verkan skilja sig enormt. Men vänta lite: Hur vet du då om ett stångbett kan vara lämpligt för dig och din häst? Generellt gäller att denna form av bett är mindre lämplig om din häst har svårt att vända, ställa sig och böja sig. För så snart du måste använda ensidiga tygelhjälpmedel, fastnar bettet. Ett stångbett är därför framför allt lämpligt om du har en jämn kontakt med båda händerna och kan rida ditt häst främst med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel genom svängar.

Det finns inget generellt svar på om det är bättre eller sämre. Det beror helt på hästen, användningsområdet och ryttaren. Med stångbett är det svårt (flexibel stång) eller omöjligt (styv stång) att ge ensidiga tygelhjälpmedel eller att arbeta med ställning och böjning. Ryttare som använder stångbett bör därför kunna parera sitt häst väl med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel och kunna rida genom en vändning.

Enkla brutna bett påverkar snarare tungans kant än tungans mitt.
Dubbelbrytna bett påverkar tungan över en större yta, trycket fördelas över tungans kant och mitt.

Det beror på hästens anatomi, ålder, karaktär, hälsotillstånd samt hästens och ryttarens utbildningsnivå. Vid tveksamhet, rådfråga tränare, fackhandlare eller bettsexpert. Låna och prova vanliga bettmodeller (stallkollegor eller testcenter, återförsäljare). Annars kan vi skapa videor om de olika typerna av bett som kan hjälpa dig att välja rätt bett. I princip bör man alltid sträva efter att rida med ett normalt bett (till exempel vatten- eller olivbett). Om det är bättre med enkel- eller dubbelbrytning avgörs oftast bäst genom att prova sig fram.

En mer specialiserad bettform krävs ofta på grund av ökande krav i den vidare utbildningen av häst och ryttare. Hävstångsbett är till exempel lämpliga när hästen drar sig uppåt och ryttaren därför inte längre kan påverka tungan. I sådana fall bör dock alltid en tränare eller expert konsulteras och ryttaren bör kunna ge fina och oberoende hjälper.

Hästar är lika känsliga och individuella som vi människor. Träningsmunstycken fungerar som kommunikationsmedel mellan ryttare och häst och bör inte sända felaktiga eller missförståndsskapande signaler. Därför är det viktigt att anpassa munstyckena efter hästens individuella och anatomiska behov.

Beroende på användningsområdet spelar naturligtvis även säkerheten en viktig roll.

De vanligaste bettmodellerna är:

- enkla eller dubbla brytbara bett, stångbett

- vattenbett

- bett med fasta sidodelarna: olivhuvud, D-ring, skenbett

- bett med extra påverkan på nacken: uppdragningsbett, 3-ringsbett

- Bett med extra påverkan på nacke och haka: Pelham, ridkandare

- Träns med påverkan på nacke, näsben och underkäke: Hackamore

Det beror alltid på hästen (anatomi, karaktär, träningsnivå), situationen och naturligtvis ryttarens kvaliteter. När det gäller bett med hävstångseffekt fördelas till exempel trycket från tygelhjälpen på flera verkningspunkter. Detta förment ”skarpare” bett i en känslig ryttares hand kan vara mjukare än ett förment mjukt bett, där ryttaren börjar ”dra” och hela trycket hamnar på endast en verkningspunkt (vanligtvis tungan).

Nej. Begreppet vattenbiss betecknar endast den genomgående ringen på sidan. Ursprungligen fanns det endast enkelbrytade vattenbissar, tills man med tiden uppfann den dubbelbrytade bettformen.

Pelhams verkar på tre olika punkter på hästens huvud: via tungan på underkäken, genom hävstångseffekten från de sidleds dragande remmarna på nacken samt via hakkedjan på underkäken. Trälhjälpen fördelas alltså på olika tryckpunkter på hästens huvud. Detta ger ryttaren bättre inflytande och kontroll, t.ex. på starka eller stormiga hästar.

Korrekt grundträning och ridbarhet bör vara en förutsättning för användning av sådana bett. Eftersom hästens underkäke är mycket känslig och endast täckt av ett tunt hudlager, rekommenderas användning av en hakkedja som skydd.

Vid 3-ring- och multiringbettsel fördelas trycket vid tygeldrag först över tungan till underkäken och sedan till nacken. Detta ger ryttaren mer kontroll över hästar som blir starka och drar sig uppåt, eftersom hästar vanligtvis reagerar på trycket på nacken genom att sänka huvudet.

Effekten är ännu tydligare hos 3-ringbett, eftersom hävstångseffekten blir ännu större på grund av sidodelens längd. Optimal effekt uppnås vid användning av två tygelpar. Huvudtyglarna i den stora ringen verkar på tungan och underkäken, medan det andra paret tyglar – fastspända i den nedre ringen – vid behov kan utöva tryck på nacken via kindstycket. Förutsättningen för detta är naturligtvis en erfaren och känslig ryttarhand.

Ett häst visar vanligtvis sin preferens eller aversion för ett visst bett när det rids. Med lite övning kan man, genom att observera de anatomiska förhållandena, dra slutsatsen vilken bettform som bör vara mest bekväm för hästen. Här spelar till exempel avståndet mellan över- och underkäken, tungans tjocklek, gummets utformning och underkäkens beskaffenhet en roll.

Oavsett om de är känsliga eller starka: Stångbett är, beroende på utförande, lämpliga för helt olika hästtyper. Urvalet är enormt och beroende på modell kan verkan skilja sig enormt. Men vänta lite: Hur vet du då om ett stångbett kan vara lämpligt för dig och din häst? Generellt gäller att denna form av bett är mindre lämplig om din häst har svårt att vända, ställa sig och böja sig. För så snart du måste använda ensidiga tygelhjälpmedel, fastnar bettet. Ett stångbett är därför framför allt lämpligt om du har en jämn kontakt med båda händerna och kan rida ditt häst främst med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel genom svängar.

Det finns inget generellt svar på om det är bättre eller sämre. Det beror helt på hästen, användningsområdet och ryttaren. Med stångbett är det svårt (flexibel stång) eller omöjligt (styv stång) att ge ensidiga tygelhjälpmedel eller att arbeta med ställning och böjning. Ryttare som använder stångbett bör därför kunna parera sitt häst väl med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel och kunna rida genom en vändning.

Enkelt böjda bett påverkar snarare tungans kant än dess mitt. Dubbelt böjda bett påverkar en större yta av tungan, eftersom trycket fördelas över tungans kant och mitt.

Det beror på hästens anatomi, ålder, karaktär, hälsotillstånd samt hästens och ryttarens utbildningsnivå. Vid tveksamhet, rådfråga tränare, fackhandlare eller bettsexpert. Låna och prova vanliga bettmodeller (stallkollegor eller testcenter, återförsäljare). Annars skapar vi relevanta videor om de olika bettyperna som ska hjälpa dig att välja rätt bett.

I princip bör man alltid ha som mål att rida med ett normalt bett (till exempel vatten- eller olivhuvudbett). Om det är bättre med enkel eller dubbel brytning avgörs oftast bäst genom att prova sig fram.

En mer specialiserad bettform krävs ofta på grund av ökande krav i den vidare utbildningen av häst och ryttare. Hävstångsbett är till exempel lämpliga när hästen drar sig uppåt och ryttaren därför inte längre kan påverka tungan. I detta fall bör dock alltid en tränare eller expert konsulteras och ryttaren bör kunna ge fina och oberoende hjälper.

Hästar är lika känsliga och individuella som vi människor. Träningsmunstycken fungerar som kommunikationsmedel mellan ryttare och häst och bör inte sända felaktiga eller missförståndsskapande signaler. Därför är det viktigt att anpassa munstyckena efter hästens individuella och anatomiska behov.

Beroende på användningsområdet spelar naturligtvis även säkerheten en viktig roll.

De vanligaste bettmodellerna är:

- enkla eller dubbla brytbara bett, stångbett

- vattenbett

- bett med fasta sidodelarna: olivhuvud, D-ring, skenbett

- bett med extra påverkan på nacken: uppdragningsbett, 3-ringsbett

- Bett med extra påverkan på nacke och haka: Pelham, ridkandare

- Träns med påverkan på nacke, näsben och underkäke: Hackamore

Nej. Det finns många olika typer av stångbett som skiljer sig åt avsevärt i hur de påverkar hästen. Vilket häst som trivs med vilket bett är alltid individuellt och beror på anatomi, karaktär och träningsnivå. D-ringar rekommenderas inte heller för alla hästar.

- Vissa bettmodeller finns även i mellanstorlekar. Fråga i fackhandeln eller hos tillverkaren.

- Testa eventuellt andra bettformer: Bett med olivhuvud bör t.ex. väljas i mindre storlek och ligga direkt mot munvinkeln.

- Mät om bettet. Storlekarna kan variera något beroende på modell och vara något mindre eller något större.

- Välj det näst bästa alternativet. Lägg till eller dra ifrån 2,5 mm eller 5 mm (beroende på storleksskillnad) på varje sida mellan munvinkeln och bettringen och välj det alternativ som passar bäst

Efterfrågan på denna storlek är låg, vilket innebär att utbudet är mindre. De vanligaste munstyckena finns dock även i denna storlek.

1 cm skillnad i tandbredd motsvarar 0,5 cm per sida. Om vi skulle erbjuda tandproteser i mellanstorlekar skulle skillnaden mellan storlekarna endast vara 2,5 mm per sida. Skillnaden skulle alltså vara minimal.

Tandmallen finns att köpa i välsorterade fackbutiker eller direkt hos Sprenger.

Sprenger-sortimentet har bett med bredder från 95 cm till 175 cm.

- Bettmått (finns att köpa i specialbutiker eller direkt från Sprenger)

- Lägg ett rep eller en lina i munnen, placera fingrarna bredvid munvinkeln och mät sedan bredden och lägg till 0,5 till 1 cm.

Samma regler gäller som för stora hästar. Sprenger har ett ganska stort utbud i ponnystorlekar från 10,5 cm.

- Bettmått, finns att köpa i fackhandeln eller direkt hos Sprenger

- YouTube-videor om olika bett

Tecken på ett passande tandställning:

- Ett nöjt häst och bra stöd är tecken på ett passande bett

- God tugga, avslappnad överlinje

- Lämplig reaktion på tygelhjälpmedel Hästen stöter bort bettet

- Förtroendefullt tillvägagångssätt mot ryttarens hand - Avstånd mellan bettringen och munvinkeln max. 3 och 5 mm

- Tränsen går lätt över öronen, kindstycket sladdrar inte - Bettet kommer inte i kontakt med tänderna - Till 1. minst 2 fingrar bred plats till första kindtanden

– inga tryckmärken/rodnader i gommen eller på tungan

– munvinklarna inuti och utanpå i ordning

Tecken på olämplig tandprotes:

- Otillfredsställd häst, huvudskakningar, tryckkänslighet, gömmer sig, öppnar munnen, rodnad i munslemhinnan, problem med tungan

- Slitna eller skadade mungipor, särskilt på insidan

Den ska sluta direkt vid munvinkeln, eftersom den då ligger lugnare i munnen och begränsas i sidled.

- Vattentrense: Ringen måste kunna glida fritt, avståndet mellan bettringen och munvinkeln får inte vara mer än max. 3-5 mm på varje sida.

- Olivhuvud, D-ring eller andra bett med fast sidodel: ska ligga tätt intill munvinkeln så att bettet ligger lugnt i munnen.

- Inget bett får klämma fast munvinklarna.

Det beror alltid på hästen (anatomi, karaktär, träningsnivå), situationen och naturligtvis ryttarens kvaliteter. När det gäller bett med hävstångseffekt fördelas till exempel trycket från tygelhjälpen på flera verkningspunkter. Detta förment ”skarpare” bett i en känslig ryttares hand kan vara mjukare än ett förment mjukt bett, där ryttaren börjar ”dra” och hela trycket hamnar på endast en verkningspunkt (vanligtvis tungan).

Varför är stigbågar tunnare idag? Förr sa man alltid: ”Ju tunnare, desto skarpare!”.

Många hästar har inte tillräckligt med utrymme i munnen för tjockare bett. Detta har framkommit i en undersökning av hästars munnar som initierats av Sprenger och genomförts av Tierhochschule Hannover. Dessutom är moderna kandarer anatomiskt bättre anpassade till hästens mun.

I genomsnitt har ett häst mellan över- och underkäken endast cirka 3,5 cm utrymme. Av detta måste slemhinnorna och tungan, som vanligtvis är mellan 2 och 2,5 cm tjock, dras av.

Kontrollera tandbredden:

- Sätt på tränset och spänn fast det.

- Placera det framför hästen och dra lätt isär ringarna på bettet.

- Det ska vara max 3–5 mm mellan bettets ring och munvinkeln, annars är det för stort eller för litet.

- Olivhuvud- och D-ringbett ska ligga direkt mot munvinkeln, men inte klämma fast.

Kontrollera tandstyrkan:

- Kontrollera gommen för tryckmärken/rodnad (tandställningen kan vara för tjock).

- Om ledögonen på metalliska tandställningar är glänsande på ovansidan är det ett tecken på att det uppstår friktion i gommen. Tandställningen kan vara för tjock eller ha fel passform.

Den som är modig gör 2-fingertestet. Lägg helt enkelt två fingrar ovanpå varandra och placera dem på den plats i hästens mun där bettet sitter. Tungan skjuts då åt sidan. Hästen börjar då tugga. Om det uppstår tryck på båda fingrarna när framtänderna är ihop, bör man inte välja ett bett som är tjockare än 16 mm. Om du inte känner något tryck finns det utrymme för ett tjockare bett.

Man kan också helt enkelt skjuta upp och ner munvinklarna på sitt uppsedda hästhuvud och se hur mycket utrymme det befintliga bettet tar upp och sedan dra slutsatser om en lämpligare tjocklek.

Indikatorer för detta är:

- Nöjd häst, inga kontaktproblem

- Avståndet mellan bettringen och mungipan är max. mellan 3 och 5 mm

- Tränset passar lätt över öronen, kindstycket fladdrar inte

- Bettet kommer inte i kontakt med tänderna

- 2 fingrars bredd mellan bettet och den första kindtanden

- Inga tryckmärken/rodnad på gommen eller tungan

- Inre och yttre mungipor är fina - Inga tryckpunkter/rodnad på gommen eller tungan

- Mungiporna inuti och utanpå är fina

Ett nöjt häst tyder i regel på att utrustningen passar. Ett för stort bett känner man igen på avståndet mellan bettringen och munvinkeln, ett för litet bett klämmer fast munvinklarna. När det gäller form och styrka spelar anatomiska faktorer (avstånd mellan över- och underkäken, tunga, utformningen av underläppen osv.) samt hästens karaktär en stor roll.

En vattenbissare bör ha max 3 till 5 mm mellanrum mellan bettringen och munvinkeln på varje sida. Fasta sidodelarna ska sluta tätt intill munvinkeln, men får inte klämma fast den.

Tandstyrkan kan enkelt kontrolleras med tvåfingertestet. Du kan läsa mer i vår broschyr om fyra steg.

4 steg Flyer

Hästarnas naturliga tuggrörelser är mycket viktiga och ett tecken på tillfredsställelse och avslappning. Hos många hästar kan tuggrörelserna förbättras och stimuleras genom oxidation av kopparlegeringar, vilket också ökar acceptansen för bettet.

Bett som är märkta med en pil på sidan av munstycket måste spännas fast så att pilen pekar framåt på vänster hand. Endast på detta sätt kan optimal effekt garanteras, eftersom det rör sig om anatomiskt formade bett.

Rost uppstår genom oxidation. Oxidationen ger en sötaktig smak, vilket gör att många hästar tuggar bättre och saliverar mer. Rost bör torkas bort före varje användning. Alternativt finns det kopparlegeringar som t.ex. Sensogan, som också stimulerar salivflödet genom oxidation, men som inte rostar.

En vattenbändning är att rekommendera för nybörjare och ryttare med ostadiga händer.

· Samma regler gäller som för stora hästar

· Sprengers relativt stora utbud hjälper dig: Ponystorlekar från 9,5 cm.

Detta kan yttra sig på många olika sätt. Till exempel genom att hästen slår med huvudet, låser sig, rullar ihop sig, lägger sig på handen och mycket mer. Problem med att luta sig mot ridaren bör alltid analyseras noggrant av ryttaren, eftersom de beskrivna reaktionerna naturligtvis också kan orsakas av ridbarhets- eller hälsoproblem.

Det är teoretiskt möjligt. I sådana fall har ryttaren och eventuellt tränaren eller andra stallkollegor försummat sin omsorgsplikt gentemot hästen. Bestående skador uppstår egentligen bara i undantagsfall, t.ex. genom misshandel eller olyckor.

I grund och botten leder felaktig bettning dock snarare till ridbarhetsproblem, som kan åtgärdas genom korrekt träning.

Ett olämpligt bett kan påverka hästens ridbarhet. Beroende på bettets form och användning kan till och med skador uppstå (t.ex. i mungipan) på grund av för stora eller för små bett. Huvudskakningar, öppnande av munnen, gömande bakom tyglarna eller överreaktion på tygelhjälpmedel kan tyda på ett olämpligt bett.

För att bettet ska sitta korrekt måste ridhuvudet alltid vara korrekt fastspänt. Näsremmen ska spännas fast enligt tvåfingersregeln och tillåta hästens naturliga tuggrörelser. Bettet ska väljas i rätt storlek och spännas fast så att det bildas 1–2 veck vid munvinkeln och det finns ca 2 fingrars bredd mellan den första kindtanden och betet. Nackstycket ska vid uppspänningen lätt nudda öronen (annars är betet spänt för högt). Om kindstycket skramlar när tyglarna dras åt är bettet fastspänt för djupt. Bett som är märkta med en pil på sidan av munstycket måste spännas fast så att pilen pekar framåt på vänster hand. Endast på detta sätt garanteras optimal funktion, eftersom det rör sig om anatomiskt formade bett.

Bett utan särskild märkning kan fästas valfritt. Detta gäller i regel för normala stångbett eller enkla brytbett.

Även här gäller: Ju nöjdare hästen är, desto bättre är bettet. Vid missnöje eller problem med anslutningen (hälsoproblem måste uteslutas och bettets storlek måste passa) bör man titta i munnen och prova en annan bettform. Vid en kraftig, köttig tunga kan man till exempel prova ett ergonomiskt format bett (Dynamic RS) som ger tungan mer utrymme.

Ett nöjt häst tyder i regel på att utrustningen passar. Ett för stort bett känner man igen på avståndet mellan bettringen och munvinkeln, ett för litet bett klämmer fast munvinklarna. När det gäller form och styrka spelar anatomiska faktorer (avstånd mellan över- och underkäken, tunga, utformningen av underläppen osv.) och hästens karaktär en stor roll.

Sprenger-sortimentet har bett med bredder från 95 cm till 175 cm.

· Vattentrense: max. 3 till 5 mm mellanrum mellan bettringen och munvinkeln på varje sida

· Fasta sidodelar ska sluta tätt mot munvinkeln, men får inte klämma fast den

· Bettets tjocklek: den vanligaste bettets tjocklek som väljs är 16 mm
Du kan ta reda på rätt bettstyvhet med tvåfingertestet (se länk).[HNHSG1] 

 [HNHSG1] Lägg till länk till broschyren ”I fyra steg...”

Hästens mun, till exempel med ett bitmått. Finns att köpa i specialbutiker eller direkt från Sprenger. För bettet mäts innermåttet.

Uppenbara kvalitetsbrister kan till exempel upptäckas genom förekomsten av vassa kanter och dålig bearbetning.

Högkvalitativa plastbett har t.ex. stålkärna, är fria från mjukgörare och UV-beständiga. Högkvalitativa metallbett är massivt gjutna och är i bästa fall nickelfria. Sprenger garanterar t.ex. genom HS-kvalitetsmärket, praktiska tester och toxikologiska undersökningar utförda av oberoende institut, produkternas kvalitet och passform.

I princip är detta möjligt, men helst i samarbete med en fackhandlare. Förfrågningar om detta ska riktas direkt till fackhandlaren eller till Sprenger. Kostnaden beror på arbetsinsatsen och antalet deltagare. Genomförbarheten beror på tids- och personalresurser.

Vi har dock även några videoklipp på vår YouTube-kanal som ger instruktioner om hur du själv kan lösa och bedöma de viktigaste problemen och punkterna.

Man bör testa ett nytt bett under minst 3 (rid-)dagar (helst under 1–2 veckor) för att kunna bedöma effekten.

Tandjusteringar erbjuds av specialiserade återförsäljare, hästtandläkare, så kallade ”bitfitters” och representanter för tandställningsföretag. Tyvärr finns det ingen certifierad utbildning för detta. Det är viktigt att se till att ”rådgivaren” har tillräcklig erfarenhet och utbildning.

Den grova ytan i mitten av Turnado-bettets enkla brytning är en sandblästring som endast tjänar som optisk markering. Det handlar inte om ett annat material, utan endast om den uppruggade ytan på bettet som är tillverkat av Sensogan eller Aurigan. På så sätt kan man bättre skilja Turnado-bettet från vanliga enkla brytningsbett.

Fördelen med detta specialvinklade bett, där leden i mitten är lutad 45° framåt, är en jämn tryckfördelning på båda halvorna av tungan. Hos normala enkelbockade bett är den ena bettdelen alltid längre än den andra på grund av tillverkningsprocessen. På sidan med den längre bettdelen överförs därför mer tryck på tungans kant och underkäken än på den andra sidan.

Vid långvarig eller särskilt intensiv användning av bettet kan den grova ytan med tiden bli mindre eller försvinna. Detta har dock ingen inverkan på bettetets funktion.

Klicka här för att komma direkt till Turnados omfattande produktsortiment.

Vissa av de återförsäljare som säljer Herm. Sprenger-produkter erbjuder sina kunder en helt speciell tjänst: HS Testcenter. Testcentret har vanligtvis ett stort utbud av olika typer av bett. Här har kunden möjlighet att låna och testa ett bett innan köpet.

Alla återförsäljare som har ett HS-testcenter i sin butik är markerade med en gul anteckning ”med testcenter” på vår webbplats. Du hittar en återförsäljare nära dig i återförsäljarsökningen längre ner på denna sida.

Observera att testcentret inte kan hanteras direkt via Herm. Sprenger, utan endast via behöriga återförsäljare. Kontakta återförsäljaren i förväg för att testa bettstyckena. Kontaktuppgifterna hittar du också i vår återförsäljarsökning.

Alla reparationer eller reklamationer kan endast hanteras via din återförsäljare. Bett av Sensogan och Aurigan kan i enskilda fall återanvändas genom polering och slipning. Även vassa ringhål som uppstår efter många års användning kan i vissa fall repareras genom slipning. Förutsättningen är dock att bettet i övrigt är i fullständigt felfritt och fullt funktionsdugligt skick och att materialförslitningen inte är för stor. Vänligen visa upp bettet för din återförsäljare för bedömning i förväg.

De kvalitetsprodukter som Sprenger tillverkar har i regel en över genomsnittlig livslängd. Det är dock viktigt att regelbundet kontrollera produkternas skick för att säkerställa att de fungerar som de ska.

En produkt bör bytas ut så snart den utgör en säkerhetsrisk för hästen eller ryttaren. Till exempel om ett bett har böjts vid ett fall. Vid tveksamhet kan din lokala återförsäljare gärna ge dig råd i frågan.

Bett används ofta under lång tid och utsätts för stor slitage genom daglig användning. Särskilt äldre och ofta använda bett bör därför regelbundet kontrolleras så att de inte har vassa kanter vid ringhålen. Bett med vassa kanter eller tydliga slitage kan orsaka skador och bör bytas ut.

Missfärgningar på kopparhaltigt material är inget skäl att byta ut ett bett. De uppstår genom den naturliga oxidationsprocessen och kan enkelt poleras bort genom noggrann rengöring, till exempel med Sprengers rengöringspasta ”Diamond Paste”.

Enkla brutna bett överför ryttarens tygelhjälp via tungans kanter och underkäkens ben till hästens mun. När tyglarna dras åt lyfts leden i mitten av munstycket något och trycket på tungans kanter ökar.

Den beskrivna ”uppställningen” av bettet kallas ofta för den så kallade nötknäckareffekten, där de nedre läpparna kläms fast och/eller ledens öga trycker mot hästens gom.

Detta är dock endast fallet om bettet som används är betydligt för stort eller för tjockt för hästens mun. Särskilt hos hästar med en platt gom finns det en risk att tryckmärken eller till och med skador uppstår i gomområdet.

Eftersom bettstängerna på konventionella enkelböjda bett (undantag: Dynamic RS och Turnado) alltid har olika längd på grund av tillverkningsprocessen, utövas alltid något mer tryck på ena sidan. Det rekommenderas därför att regelbundet vända enkelböjda bett.

Hos Turnado eller enkelt brutna Dynamic RS-bett har leden lutats 45° framåt. Denna speciella vinkel möjliggör en jämnare påverkan på båda tungkanterna.

För att garantera optimal funktion är båda modellerna märkta med en pil på munstyckets sida. Se till att pilen på vänster hand pekar framåt.

Dubbelbrytna bett har kortare ben än enkelbrytna bett, vilka är sammankopplade med ett mittstycke. Tryckfördelningen blir därmed jämnare och mer utbredd över tungans halvor, utan att mittstycket trycker mot gommen.

Det tryck som uppstår när tyglarna dras åt fördelas alltså över en betydligt större yta på tungan och överförs till underkäken än vid enkelbrytade bett. Tack vare det specialanpassade och framåtlutade mittstycket på alla dubbelbrytade Sprenger-bett av Sensogan och Aurigan uppstår inget tryck på gommen om bettet har rätt storlek.

För att ett bett ska kunna spännas fast korrekt måste ridhuvudet alltid spännas fast korrekt. Näsremmen ska spännas fast enligt tvåfingersregeln och tillåta hästens naturliga tuggrörelser. Bettet ska väljas i rätt storlek och spännas fast så att det bildas en till två veck vid munvinkeln.

För att garantera optimal funktion måste man se till att pilen på vänster hand pekar framåt på alla Sprenger-bett som är märkta med en pil på sidan av munstycket.

Bett utan den speciella markeringen med pilen på sidan kan spännas fast valfritt. Detta gäller i regel för normala stångbett eller enkelt böjda bett. Hos normala enkelt böjda bett är den ena bettarmen alltid längre än den andra på grund av tillverkningsprocessen. På sidan med den längre bettstången utövas därför mer tryck på tungans kant och underkäken än på den andra sidan. För att undvika att utöva mer tryck på ena halvan av tungan och underkäken på lång sikt rekommenderas det att vända normala enkelböjda bett vid regelbundna intervall.

Med ett Turnado-bett eller ett enkelt brutet Dynamic RS-bett kan du förresten undvika det beskrivna problemet, eftersom leden i mitten av munstycket på dessa modeller är speciellt vinklad, vilket gör att trycket fördelas jämnt över båda halvorna av tungan när tyglarna dras åt.

Det finns ett stort utbud av olika former och material när det gäller stångbett. Det är viktigt att stångbett väljs i rätt storlek för hästen, eftersom för stora stångbett kan vridas och bli obehagliga för hästen vid ensidig tygelsträckning.

Alla fasta stångbett kan bäst jämföras med ett cykelstyre. Om ryttaren ger ensidiga tygelhjälpmedel kommer den sida av bettet som tas emot att påverka tungan, medan den motsatta sidan kommer att avvika framåt mot gommen.

Stångbett hör hemma i erfarna och känsliga ryttarhänder, eftersom ensidiga tygelhjälpmedel eller arbete med ställning och böjning inte är möjligt med stela stångbett. Ryttare som använder stångbett bör därför kunna parera och vända sitt häst väl med hjälp av ben- och tyngdhjälpmedel.

En rak och styv stång utövar ett konstant och jämnt tryck över hela tungans bredd (även på tungans mitt). Jämfört med böjda bett utövar raka stänger mindre tryck på tungans kanter. Ju hårdare tyglarna dras åt, desto större blir trycket som överförs via tungan till underkäken.

Raka stångbett är särskilt rekommenderade för hästar som drar sig undan ryttarens tygelhjälp och blir starka, t.ex. när de rider mot ett hinder. Till skillnad från träns med extra påverkan på nacken (t.ex. pelham eller springkandare) kan stångbett även användas på hästar som drar sig nedåt och lägger sig på ryttarens hand.

Jämfört med raka stångbett utövas ingen konstant tryck på tungan hos stångbett med tungfrihet (t.ex. KK-korrigeringsbett eller CM-stångbett). Med denna bettform avlastas tungans mittparti och belastas först vid kraftigare tygeldrag.

Dessa bett är i regel lämpliga för hästar som drar kraftigt mot handen, har särskilt köttiga tungor eller för att korrigera tungproblem hos hästar som upplever tryck på tungan som obehagligt och undviker detta genom att dra upp eller sticka ut tungan åt sidan.

Jämfört med styva stångbett kan flexibla stångbett användas något bättre på ena sidan. Även här fördelas trycket över hela tungan när tyglarna dras åt, men blir något starkare mot tungans kanter. Med flexibla stänger dämpas därför den ovan beskrivna ”cykelstyreffekten” något.

Flexibla stångbett (t.ex. Flex Control eller Duo stångbett) rekommenderas för hästar som ibland spänner sig eller visar sig vara svårhanterliga vid träning av vissa övningar eller vid hoppning. Flexibla stänger accepteras ofta bra av hästar som inte klarar av brutna bett så bra.

Sensogan- och Aurigan-bett har utvecklats speciellt för användning i hästens mun. Eftersom Sensogan- och Aurigan-bett är gjutna i massivt material och ytan inte är belagd kan den inte heller ”lösa sig” eller ”flagna”. De avlagringar och missfärgningar som beskrivs här bör avlägsnas regelbundet. I princip finns det dock inget som talar emot att fortsätta använda ett sådant bett.

Ytförändringar hos Aurigan- och Sensogan-bett kan delas in i två kategorier:

- Avlagringar på munstycket
- Missfärgning av munstycket

Avlagringar på munstycket

Avlagringar på munstycket beror vanligtvis på salivrester eller matrester. Genom regelbunden, noggrann rengöring med vatten efter ridning kan sådana avlagringar förebyggas. Om det redan finns avlagringar på munstycket hjälper det att polera med Sprenger ”Diamond Paste”, som finns att köpa i fackhandeln.

Bett fungerar som ett kommunikationsmedel mellan ryttare och häst och ska förmedla ryttarens tygelhjälp direkt och målinriktat till hästen. För att ett bett ska kunna uppnå önskad effekt så bra som möjligt är det viktigt att det passar perfekt i form och storlek och spänns fast korrekt. Munnen är nämligen ett av hästens mest känsliga områden och bör därför behandlas med försiktighet och omsorg. Det bett som används bör därför anpassas efter hästens individuella behov och varken trycka, skava eller vara obehagligt för hästen.

Vid val av storlek på bettskenor bör två faktorer beaktas särskilt:

- Bettskenans bredd
- Bettskenans tjocklek

tandbredd

Enligt tillämpningsbestämmelserna för § 70 i den aktuella LPO får bett inte ”klämma fast mungiporna och inte sticka ut mer än 0,5 cm mellan mungipan och bettringen när bettet ligger rakt i munnen.” (LPO 2013, s. 287.)

Tandställningar med fasta sidodelarna

t.ex. olivhuvud- och D-ringbett eller skenbett

Bett med fasta sidostycken bör alltid väljas en storlek mindre än vattenbett. Den optimala effekten av dessa bett uppnås när sidostycket ligger relativt tätt mot munvinkeln. Bettet ligger därmed lugnt i hästens mun och med hjälp av de anliggande sidostyckena kan en extra sidoreaktion uppnås.

Kandaren och underläggsträns

Underläget bör väljas i form och bredd som liknar det standardläget som används. Kandaren ligger under underläget i hästens mun. På denna punkt blir munnen smalare, varför kandaren bör väljas ½ till 1 storlek mindre än underläget.

bettstyrka

Tandstyrkan, det vill säga tjockleken på tänderna, måste absolut anpassas till de anatomiska förhållandena i hästens mun. En mätning av hästars munhålor, som genomfördes i samarbete med Veterinärhögskolan i Hannover, visade att hästars munhålor är mindre och plattare än man tidigare antagit. Det går inte heller att dra några slutsatser om storleken på munhålan utifrån hästens storlek.

Med hjälp av din hästtandläkare eller det så kallade ”tvåfingertestet” kan du ta reda på hur mycket utrymme det finns i din hästs mun och vilken bettstyvhet du bör välja. För att göra detta lägger du helt enkelt ihop pekfingret och långfingret och placerar dem på den plats i hästens mun där bettet ska sättas in.

Om avståndet mellan den övre och nedre laddningen är litet känner du tryck på båda fingrarna. Den rekommenderade tjockleken är då 14–16 mm.

Om avståndet mellan den övre och nedre laddningen är större känner du knappt något tryck på fingrarna. Den rekommenderade tjockleken är då 16–18 mm.

Om man väljer en för tjock bett, finns det risk att tryck utövas på den känsliga gommen. Detta kan orsaka tryckmärken och skador, men i alla fall är det obehagligt för ditt häst. Detta problem uppstår relativt ofta i praktiken och kan leda till att hästen slår med huvudet, öppnar munnen eller ”lägger sig på handen”.

Bett med genomgående ringar verkar uteslutande på dragkraft. När tyglarna dras åt överförs trycket via tungan till underkäken. (Eventuellt tryck på nacken uppstår inte genom bettet, utan via ridhuvudet).

De rörliga ringarna kan dämpa eller balansera en orolig eller oerfaren ryttarhand. Dessutom kan hästen lyfta bettet något genom att spänna tungan och därmed undvika starkt tryck från tygeln under en kort stund.

I princip är ringtränsar lämpliga för alla hästar och alla träningsnivåer. Särskilt för inridning av unga hästar eller för nybörjare är bett med genomgående ringar särskilt rekommenderade.

Ringtränsar bör väljas i en storlek som inte klämmer fast läppen och där avståndet mellan ringhålet och mungipan inte är större än 0,5 cm per sida.

Olivhuvud-, D-ring- och skenbensbett fungerar precis som vattenbett, uteslutande genom dragkraft. Trycket överförs till underkäken via tungan när tyglarna dras åt. Jämfört med vattenbett överförs tygelhjälpen mer direkt. Rörelser från oroliga eller oerfarna ryttarhänder dämpas inte, utan överförs direkt till tungan.

Eftersom munstycket sitter fast på ringen ligger det särskilt stadigt i hästens mun. Tack vare de mjuka övergångarna till sidodelarna är dessa bett särskilt skonsamma mot munvinkeln. Dessutom ger sidodelarnas stödytor ett extra sidostöd, vilket underlättar t.ex. ridning i svängar och begränsning av den yttre tygeln (skyddande tygelhjälp).

Den laterala tryckkraften från D-ring- och skenbensbett är starkare jämfört med olivhuvudbett. Ju större kontaktytan mellan sidodelen och läppen är, desto större är också den laterala tryckkraften.

Dessa bett är särskilt lämpliga för hästar med känsliga mungipor, för hästar som tenderar att bryta ut över axeln (t.ex. vid vändningar eller vid hopp) eller för hästar som har en mycket orolig mun och som ”leker” för mycket med munstycket på en ringträns.

Dessa bett rekommenderas inte för unga hästar som ska tränas upp (den allra första fasen, när hästen ännu inte är van vid bett) eller för ryttare med orolig eller hård hand och nybörjare.

Träns med fasta sidostycken bör väljas i en storlek som ligger relativt tätt mot munvinkeln, men utan att klämma fast läppen – vanligtvis 0,5 till 1 cm mindre än ringträns.

Vid multi-ringträns fördelas trycket vid tygeldrag först över tungan till underkäken och sedan till nacken. Detta ger ryttaren mer kontroll över hästar som blir starka och drar sig uppåt, eftersom hästar vanligtvis reagerar på trycket på nacken genom att sänka huvudet.

Dessa bett är inte rekommenderade för hästar som tenderar att dra sig undan och gömma sig.

3-ringbett:

Vid 3-ringbett är denna effekt ännu tydligare, eftersom hävstångseffekten blir ännu större på grund av sidodelens längd. Den optimala effekten uppnås här vid användning av 2 tygelpar. Huvudtyglarna i den stora ringen verkar genom dragkraft (tunga och underkäke), medan det andra tygelparet i den nedre ringen vid behov kan utöva tryck på nacken (nackbandet) via kindstycket. Förutsättningen för detta är naturligtvis en erfaren och känslig ryttarhand.

Observera:

Hästens nacke är mycket känslig. Under nacken finns slimsäckar som kan bli inflammerade om de utsätts för för långvarigt och starkt tryck. Därför bör man endast utöva måttligt tryck på nacken.

När man trycker på hästens nacke reagerar den genom att sänka huvudet. Särskilt när man rider mot hinder bör hästen dock kunna lyfta huvudet så att den kan bedöma hindret och balansera sig.

Bett med nackeffekt bör därför endast användas av erfarna och vana ryttare.

Dessa bett verkar på tre olika punkter på hästens huvud: via tungan på underkäken, genom hävstångseffekten från de sidleds dragande banden på nacken samt via hakkedjan på underkäken. Trälhjälpen fördelas alltså på olika tryckpunkter på hästens huvud. Detta ger ryttaren bättre inflytande och kontroll, t.ex. på starka eller karaktärsstarka hästar.

Ridbettor är obligatoriska i dressyrprov från en viss klass. Pelhams och hoppsbettor används främst i hopp-, terräng- och jaktprov, men är också populära bland fritidsryttare med starka hästar i terrängen. Korrekt grundträning och ridbarhet bör vara en förutsättning för användning av sådana bett.

Eftersom hästens underkäke är mycket känslig och endast täckt av ett tunt hudlager, rekommenderas användning av en hakkedja som skydd. I hoppningstävlingar upp till klass M är pelhamer endast tillåtna i kombination med en hakkedja och pelhamremmar. Från och med klass M får pelhamen även användas med två par tyglar och utan hakkedja.

Den övre ringen spänns fast i tränsets/kandarens kindstycke. Hakkedjan ska fästas så att den nedre bommen bildar en vinkel på 30–45° när tyglarna dras åt. (Bild) Se till att hakkedjan är korrekt vridet.

På grund av de fasta sidodelarna bör dessa bett väljas i en storlek som ligger relativt tätt mot munvinkeln, men utan att klämma fast läppen – de bör i regel vara ½ till 1 cm mindre än vattenbett.

Observera: Hästen är mycket känslig i nackbandet. Under nackbandet finns slimsäckar som kan bli inflammerade om trycket är för långt och starkt. Hästen reagerar på tryck på nacken genom att sänka huvudet. Särskilt vid hoppning bör hästen dock kunna lyfta huvudet för att kunna bedöma hoppet och balansera sig. Bett med nackeffekt bör därför endast användas av erfarna och vana ryttare. Om den nedre tygeln dras åt för hårt fastnar tungan mellan bettet och underkäken. För långvarigt och kraftigt tryck kan klämma fast tungan och störa blodcirkulationen.

Hackamore påverkar först nacken när tyglarna dras åt, sedan jämnt vidare till hakan och näsryggen. Effekten sker alltså via tre olika punkter på hästens huvud. Hackamore används vanligtvis utan bett, varför tungan är helt avlastad med denna träns.

Hackamore måste spännas fast så att det finns plats för två fingrar mellan näsryggen (inte fristående näsben) och näsremmen. Kindstycket spänns fast i den övre ringen, tyglarna i den nedre ringen i änden av sidodelen.

Vid behov kan man på så kallade kombinerade hackamores dessutom spänna fast ett bett, så att alla fyra tryckpunkter på hästens huvud kan utnyttjas.

Rekommenderas för hästar som har skador i munnen eller som inte trivs med bett eller tryck på tungan. Inte lämpligt för unga hästar och nybörjare. Med ett bettlöst träns är ensidiga tygelhjälpmedel endast möjliga i begränsad utsträckning. Ryttaren bör därför kunna rida sin häst genom svängen med hjälp av kors- och benhjälpmedel.

Hittills endast med de fyra halsändarna. Vi håller dock gärna i åtanke att det finns intresse för ytterligare ändar.

Nej, hittills bara i den vanliga Extra Grip-versionen.

(Soft Point) Hjulet är tillverkat av mässing, resten av högkvalitativt rostfritt stål. Det gör dem särskilt tåliga mot brott!

Comfort Roller är betydligt bredare och därmed mjukare. Ju bredare stödytan är, desto bättre fördelas trycket.

Sporer av rostfritt stål och argentan kan renoveras. Även saknade hjul kan i regel sättas in på nytt av Sprenger, förutsatt att tappen fortfarande är intakt.

Vid valet av lämpliga sporrar är det alltid hästens välbefinnande som står i främsta rummet, eftersom man under inga omständigheter vill skada hästen genom användningen av sporrar. Nybörjare bör därför börja med att rida med rundade och inte alltför långa sporrar tills de har tillräcklig erfarenhet för att kunna använda sporrarna på ett förnuftigt sätt.

När du väljer rätt sporrar bör du ta hänsyn till olika faktorer.

Hur ser det ut med din och din hästs ålder och utbildningsnivå?

Endast den som redan har en balanserad sittställning och en lugn benställning kan använda sporrarna korrekt och på ett meningsfullt sätt. Men inte bara oerfarna ryttare, även unga hästar bör i början undvika att använda sporrar. De måste först vänja sig vid ryttarens platta vad, lära sig känna och förstå drivhjälpmedlen och bygga upp förtroende för ryttaren och hans hjälpmedel.

Under utbildningens fortskridande bör man först använda sporrar med mjukare verkan och vid behov öka verkan. I olika utbildningsfaser kan det också vara hjälpsamt att använda starkare sporrar under en kortare period för att sedan återgå till en ”mjukare” variant.

Hur är din hästs karaktär?

Karaktären spelar alltid en viktig roll vid valet av utrustning, även när det gäller valet av lämpliga sporrar. Flegmatiska hästar tål logiskt sett starkare sporrar än nervösa eller mycket gångglada hästar.

Hur stort är avståndet mellan ditt lår och hästens mage?

Ryttare med kortare ben och kort avstånd mellan häst och lår klarar sig med kortare sporrar. Ryttare med långa ben bör använda längre sporrar så att benet kan ligga lugnare. För extrema fall finns så kallade ”svanhals-sporrar” som dessutom är böjda uppåt och förkortar avståndet till hästens buk ännu mer.

Hur känslig är din häst, särskilt under pälsbytet?

För mycket känsliga hästar (päls och hud) eller under pälsbytet bör man absolut använda mjuka sporrar eller sporrar med bred hjul. I sådana fall är våra Comfort Roller-sporrar ofta idealiska, eftersom det breda hjulet rullar vid beröring och inte orsakar någon friktion på den känsliga pälsen.

Vilken disciplin utövar du?

Naturligtvis beror valet av sporrar också på vilka discipliner som rids och respektive bestämmelser och regler. I westernridning används andra sporrar än i de engelska disciplinerna. I fälttävlan är användningen av hjulsporrar endast tillåten i begränsad utsträckning och i de enskilda disciplinerna och åldersklasserna finns det begränsningar när det gäller längden på de tillåtna sporrarna.

I princip bör sporrarna väljas med en mjuk/avrundad verkan för att göra effekten så mjuk som möjligt.

Det är viktigt att drivbenet inte ersätts av sporrarna. Felaktig användning av sporrar kan göra att hästen blir slö eller, i värsta fall, skadas.

Sporer finns i olika material, kvaliteter och prisklasser. Det är viktigt att ytstrukturen på sporerna inte kan orsaka skador, oavsett vilket material de är tillverkade av.

Högkvalitativa sporrar är tillverkade av rostfritt, brottsäkert material, till exempel rostfritt stål eller argentan, har en bra passform och har inga vassa kanter som kan skada hästen eller lädret på stövlarna/stövletterna.

Våra Ultra fit- och Ultra fit Extra Grip-sporrar kan anpassas efter din fot genom att böjas. Materialet (rostfritt stål) är brottsäkert och stabilt

Det går inte att ge ett generellt svar på frågan om sporrar med hjul är skarpare än sporrar utan hjul. Det varierar från häst till häst och beror också på hjulets eller spetsens utformning. Vissa hästar reagerar starkare på sporrar med platt spets/halsände, andra på sporrar med hjul.

Här kan du enkelt komma ihåg följande:
För sporrar utan hjul gäller att ju kantigare och smalare spetsen eller halsänden är, desto starkare är effekten.

För sporrar med hjul gäller att ju tjockare hjulet är, desto mjukare är effekten. Hjul med tänder har en starkare effekt än cirkelformade hjul.

Se till att hjulet inte sitter fast. För att undvika skador bör det alltid kunna snurra fritt. Var särskilt försiktig under pälsbytet. Då kan hår och smuts fastna mellan hjulet och tappen. Rengör därför hjulsporerna regelbundet och noggrant, särskilt runt hjulet.

Gummibanden på System 4- och Bow Balance-stigbyglarna kan repareras om stigbygeln i övrigt är i fullt funktionsdugligt skick. Denna reparation får endast utföras av Herm. Sprenger.

De kvalitetsprodukter som Sprenger tillverkar har i regel en över genomsnittlig livslängd. Det är dock viktigt att regelbundet kontrollera produkternas skick och funktion. En produkt bör bytas ut så snart den utgör en säkerhetsrisk för häst eller ryttare. Till exempel om stigbygeln har böjts vid ett fall.

Stigbyglar måste tåla enorma påfrestningar under ridning. Se därför till att dina stigbyglar alltid är i perfekt skick.

Särskilt efter fall eller slag mot banden, väggar eller hinderstativ bör stången och eventuellt lederna kontrolleras så att de fungerar korrekt.

Fotsteget måste ge ryttarens fot tillräckligt med stöd och grepp. Särskilt för nybörjare är det viktigt att foten står säkert i stigbygeln.

Stigbyglar med en stegbredd på 110 mm rekommenderas upp till skostorlek 38. Från skostorlek 39 till 44 rekommenderar vi en stegbredd på 120 mm, och från skostorlek 45 bör du välja stigbyglar med en stegbredd på 130 mm.

Stigbygelskydd förhindrar att din sadel och dina stigbygeln repas eller blir smutsiga. På så sätt kan du skydda dem på lång sikt.

Med en stigbygel med vridbar ögla är det lättare att få tag i stigbygeln igen om du glider ur den. Dessutom kan du lägga låret ännu närmare hästens buk.

De ledade stigbyglarna möjliggör en fjädrande rörelse i fotleden. Detta avlastar lederna, senorna och ligamenten. Dessutom underlättar ledade stigbyglar frigörandet av foten vid ett fall.

Vi erbjuder passande utbytbara stigbygelinlägg för alla stigbygelmodeller. På de enskilda produktsidorna kan du läsa vilka inlägg som passar till vilka stigbygelmodeller.

Våra halkskyddsinlägg i gummi är tillverkade av massivt gummi och har en knoppstruktur som ger dig optimalt grepp och stabilitet. De halkskyddade inläggen i rostfritt stål ger dig ett ännu säkrare grepp i stigbygeln, särskilt vid fuktiga väderförhållanden.

Våra Flexcite-stigbyglar är en vidareutveckling av Bow Balance-stigbyglarna. Det nya är att leden är extra skyddad genom en hermetisk tätning. Flexcite-stigbyglarna gör det också lättare för dig att glida ur foten vid ett fall, är stötdämpande, halkfria och ger optimal balans. Tack vare den moderna, tidlösa designen är de dessutom riktiga blickfång.

Våra stigbygelinlägg finns i helgummi och rostfritt stål.
Principen är densamma för båda inläggen. Man trycker ut inlägget ur stigbygelns hållare och trycker sedan in det nya.